En vintage-vrå

Börjar bli dags att fixa lite höstmysigt. Lägga fram mjuka kuddar i soffan och en och annan pläd. Ska se vad jag kan hitta för gamla kära kuddvar. Det ligger många här och var här hemma, ska bara bestämma vilka som ska fram nu, den här säsongen. För det kan ju göra rätt stor skillnad, för liten peng, att bara ändra på en liten detalj. Efter väderlek och lekhumör och så. Mixa och ge lite, som sig bör. Mest med vintage-grejer förstås.

Eller gärna bara med de älskade vintage-sakerna. Som här, en liten älskad vrå, bredvid soffan. Saker som ni sett förut. Saker som stått ut med varandra länge nu. De passar där. De trivs här. De får nog stanna ett tag till. 

Fjärilen, som minner om både människor och djur. Om sommaren som just börjat flykta på allvar, för den här gången. 

De vita fåglarna, de håller fortfarande sams där på den keramiska foten. Ljuset är tänt. Hoppet är tänt. Alltid.

Black Lives Matter. Jag tänker alltid på det, när jag se den mörka statyetten. Den står där som en påminnelse för oss alla. Att vi har lika röda hjärtan allihop. Något vi aldrig får glömma. Vi måste börja sätta större värde på alla våra medmänniskor runt om i världen. 

Han påminner om det. Att vi alla matters. Den lilla sportsliga mini-mannen, som sträcker sin krans så stolt mot skyarna. Regnskyarna, tungt lutade mot hösthorisonten, men också lätta att bära - med hjälp av ljus och värme och en och annan färgglad soffkudde, tänker jag. 

Jag älskar ju hösten! Och min egen lilla man! Han står ju också där, så liten och rar och alldeles lagom vintage han är. Självaste vintage-mannen. Fina grejer ju.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Men. Vad var det här för ett mysko litet inlägg då? undrar ni. Jo, jag fick lite dåligt samvete för att det varit så lite vintage här inne senaste tiden. Håller ju på med så mycket annat just nu, då blir det inte så mycket tid över till själva kärnan i den här bloggen; de redan använda sakerna. Så, när jag lyssnade på regnets smatter, tog en klunk kaffe, och tände lampan med de tre fåglarna på för första gången den här stundande mystiden, då fick jag tanken att skicka in en extra hälsning bara. Med gammal god och välkänd vintage i blick. Så var det. Så är det. Hoppas ni gillar.

Här hittar ni dagens första inlägg. Dagens viktiga inlägg. (Även om det, nästan, inte finns något viktigare här i världen än gamla, mossiga saker. För oss hopplöst inbitna vintage-nördar, that is).