Nej, den är varken katt eller björn. Den röda pandan. Minipanda, som den också kallas. Den är inte heller släkt med pandan, enligt vad som skrivs på Wikipedia i alla fall. Den äter bambu, det har den gemensamt med pandan, och de lever i samma del av världen. I Himalaya klättrar den med hjälp av håriga fotsulor i träd, läser jag.
Håriga fotsulor? Hm. Verkar vara en bra grej, kanske något för klättrande människor att härma och utveckla? ;)
Här är min tolkning av en av de ljuvliga fotografierna som finns att njuta av på svenska Wikipedia (naturligtvis står det en massa massa om den på engelskspråkiga sidan också, men där finns inte exakt samma bildmaterial).
Min variant ser kanske lite väl mycket ut som en räv... men vad gör det. Dessutom syns dess yviga, randiga svans inte här, eftersom den inte syns på just det fotografiet som jag använt som förlaga. Men visst ser det ut som att den har en cape? Haha. En mantel. Som en slags superhjälte. En mini-hjälte, som verkligen kan behöva sina superkrafter.
Dess existens är hotad, står det. Som så många andra arter där ute. Vi måste vara mer rädda om djuren. Om naturen. Därför är det bra att djuren vi inte känner så väl har egna dagar. Glöm inte kattbjörnen, minipandan eller röd panda, som verkar vara dess mest kända namn. Red panda. Det här gulliga, ulliga pälsdjuret är beroende av att vi bryr oss om miljön. Hela världens miljö.
Djur och kultur, två sektorer som fått mer tillgångar i budgeten under gångna veckan. Glädjande förstås. Alltid. Nästan så jag vill utbrista i ett litet hurra! Men bara ett litet. Vägen, den klimatsmarta vägen, är lång och snårig. Men som vanligt kan man bara gå ett steg i taget. Om vi är många som går små steg åt rätt håll hela tiden - då blir det ju jättekliv ganska snart. Lite smart, tänker jag.
Sköt om er. Och djuren.
<3
/helena
ps Hinner jag, då kanske jag avbildar något mer i den här vägen. Men bara om jag hinner. Den är ju så gullig - och fotogenisk. Gå in på Wikipedia och kolla själva, vetja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar