Det vi-ktigaste ordet

Sorry, alla mina kära utländska läsare, det här blir kanske lite tråkigt för er, för det här handlar om det lilla - stora - ordet vi. We. Det gäller i och för sig oss alla. We. Önskar att jag lärt mig fler språk än två, på ett bra sätt när jag var yngre, så att jag kunnat direktkommunicera med så många fler därute. Utan hjälp av google-translate. Men det är ändå tur att det finns översättningsprogram, även om de uppför sig något trubbigt ibland.

Anyway. Ni som läst mig länge vet att bloggen heter som den heter på grund av just ordet vi. eVIga kVInnor - VIntage. Överallt detta sammanbindande lilla ord. Ett ord vi aldrig får glömma, att vi hänger ihop allihop - världen över. Viktigare än någonsin att tänka på i dessa allvarliga och mörka tider. Det bästa med mörkret är att ljuset syns bättre då, som jag brukar påminna mig själv och andra om när det känns jobbigt. Mörkret...

...kommer ge vika även den här gången, det viktigaste är att vi håller ut och i tillsammans. Att vi inte slutar bry oss om varandra. VI ska lösa det här tillsammans. VI ska kämpa oss igenom den kommande tiden och hålla oss till restriktioner och rekommendationer så mycket vi var och en bara kan. VI frodas i dessa tider. VI mår bra av att bry oss varandra. Och av att bry oss extra mycket om de som kämpar dygnet runt för att få vårt samhälle - ja, hela vår värld - att fungera så bra som möjligt nu. 

Lite floskel-varning på det här inlägget kanske, lite för mycket kliché för att de flesta av oss ska tycka det känns helt okej och äkta, men jag tror ändå att vi behöver det nu. Det VIktigaste ordet är du och jag - we.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Det här är i alla fall framsidan. Ja, jag har ju nämnt den här lilla bilderboken jag gjorde förra året, och det här är framsidan till den. För självklart heter boken Vi. 

Spenderade en stor del av första halvan av förra året med att fota och fixa bilder av mina älskade vintage-saker. Tänkte för första gången tanken att skapa bilderna innan texten. En sammanhållen liten textdel med illustrationer till. Med de redan använda sakerna i fokus. En återanvänd tanke. Där texten skulle utgå helt och hållet från bildmaterialet. 

Sedan gick allt lite i stå, det handlade väl bland annat om att bli tillräckligt nöjd med bildredigeringen. Det blev jag aldrig riktigt. Kunde inte bestämma mig för vilket uttryck bildmaterialet skulle ha. Men här är i alla fall framsidan. Ett par versioner av den...

Vi får väl se om jag publicerar resten av bilderna här inne också, tillsammans med den lilla texten. Har, som sagt, fortfarande inte bestämt mig. Dessutom håller jag på med en lite vuxnare text just nu, på vintertema. Håll ögonen öppna så dyker eventuellt något av det upp på en blogg nära er, snart.