Det lilla livet, någon kallade vardagen så. Men många gånger är den större än så. Det invanda mönstret i tillvaron kan vara så oändligt vackert, om man lär sig att titta på det på rätt sätt. För om inte hjulspåren fanns skulle heller aldrig några hjul rulla. Om inte dagen fanns skulle man tröttna på månen. Det vanliga behövs, för att det ovanliga ska kunna stå ut. Lite så.
Sådärja. Det var all livsfilosofi jag mäktar med denna stämningsfulla kväll i advent anno det annorlunda året 2020.
Vad gör ni? Binge-äter pepparkakor medan ni binge-tittar på adventskalendrar? Här hemma har vi just njutit av de första fem låtarna och artisterna i SVT:s musikkalender. En skön idé, en skönsjungande idé, att låta musiken leda oss genom de mörka tiderna. Det är en av musikens största uppgifter, att lysa upp vår väg i livet. Livet behöver ackompanjeras. Dagarna måste få sina tonartshöjningar. Äsch. Jag skulle ju inte hålla på och hobbyfilosofera mera, jag skulle mest säga hej och kolla att ni har det okej.
Och snart börjar Musikhjälpen. Har faktiskt inte hunnit tänka på det så mycket än. Det är något med just den här tiden på året som får allt att rulla fram så fort, och jag tror inte bara det handlar om någon klassisk julstress. Tror det mer rör sig om det hardcore-faktum att ljuset rör sig med ljusets hastighet, och oavsett hur mycket jag älskar mörkret och dess arbetsro, berövar den oss x-antal timmar i veckan. Det mörka halvåret kräver både mer och mindre av oss, på samma gång.
Musikhjälpen ja. Känns skönt att Farah återigen ska leda oss genom den berg-och-dalbana av känslor som veckan fylld av medmänsklighet och tonsäkerhet innebär. Hur många poäng skrapade ni förresten ihop i gårdagens På Spåret? Kom förstås att tänka på det för att Farah är med där, även om hon inte var det just igår. Vi fick 31 poäng, fast vi borde fått fler, eftersom vi faktiskt varit i en av huvudstäderna som tåget stannade i den här gången. Säger inte vilken, i fall ni inte har hunnit titta än. Vi kör med tyst kupé för att koncentrera oss bättre, och inte fuska genom att lyssna på det deltagarna diskuterar. Just saying. Jaja, lite skrytigt låter det väl. Men vi är ett jäkla team, mannen och jag. Kompletterar varandras bristande kunskaper och minnen perfekt.
Oj, nu fick jag radera, var nära att avslöja ett av svaren, bara för att jag blev så ivrig och glad att återknyta bekantskapen med en artist som blev ett av svaren i en av fredagens musikfrågor i På Spåret. Satt en lång stund sedan och surfade runt bland hennes berättartekniska och hypermusikaliska låtar. En unik artist, verkligen. Och redan när hon var så ung dessutom. Sssccchhh. Nu får jag allt hålla tyst, i fall ni inte hunnit se senaste avsnittet ännu.
Skulle bara säga hej, och visa upp mina vintage-stjärnor igen. Nu tänder vi andra ljuset, hör ni. Vi tänder det första igen, för alla dem som inte finns här på jorden längre. Och för alla de som kämpar med att bli friska.
Det andra tänder vi för den helt enastående sjukvårdpersonalen världen över. Vi tänder särskilt ett ljus för att de ska orka med sina utmanande jobb och denna tuffa tid.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Jag har så himla mycket på gång. Och så många tankar om allt möjligt. Skulle kunna skriva tusen och åter tusen texter om ditten och datten och världsläget och navelskådning och om allt möjligt märkligt och amazing jag lärt mig (via research inför kommande skriv- och bildprojekt) den senaste tiden, om bara tiden kunde och ville jäsa lika bra som lussekatter eller så.
Mest glädjer jag mig åt alla innovativa - ofta ideella - insatser som görs överallt as we speak. Inom bland annat skolan.
Hoppas att jag hinner skriva något på jul/vintertema in hit också, det känner jag mig både taggad och sugen på. Vi får väl se. Ni får väl se. Eller om jag skulle publicera den där färdiga lilla sagan här inne då? Ni minns kanske att jag funderade på det för ett tag sedan? Har inte riktigt hunnit fundera klart på det ännu.
pps Förresten. Vill ni hjälpa mig med en grej? Kom på att jag ska göra fler musikaliska blad, likt de som i förra inlägget. Jag vill göra minst femton till. För att fira att mannen och jag fyller trettio år tillsammans, snart. Vill ge honom fler kärlekslåtar i jubileumsgåva. Närmare bestämt ett för varje av våra snart trettio år vid varandras sida. Vill ni hjälpa mig att komma på fler kärleksfulla vintage-strofer? Mejla mig gärna i så fall. Eller kommentera härinne, för all del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar