Sitter just nu med det som blev årets nobelfest, den uteblivna festen, på play i ena ögonvrån och med er här framför mig. Njuter av "bloopers" från festernas fest genom åren: Aj aj stäng av mobilen! Och det måste vara svårt att inte somna av utmattning efter en sååå lång middagssittning. Till och med vår kära proffsiga Victoria har tydligen nickat till någon gång. Där ser man. Jaja, det kan såklart hända den bästa.
Lonely house. Av Kurt Weill. Vilken passade sång att framföra den här annorlunda nobeldagen. Så vackert tonerna ekade genom den tomma blå hallen och upp i allt det guldskimrande i gyllene salen i Ragnar Östbergs - och Mälardrottningens - mästerverk - Stadshuset.
And the Mamas! Hjälp vad bra de lät (som vanligt!) även om de saknade sin tredje skönsjungande mamma.
Snart ska jag titta på klänningar. Lars Wallin står pausad på vänt och väntar på att få glänta på dörren till några av sina textila mästarkreationer.
Men först vill jag skriva Lucia och Musikhjälpen, två ljusa, viktiga och uppmuntrande ord på våra - i dessa sega och allvarliga tider - smått uttråkade läppar.
Ljusdrottningens tid är här igen, men jag tänker mig att hon kan få slippa att fixa till sitt annars så släta och fräscha linne i år. Även Lucia måste få lufsa omkring i myskläder i pandemi-tider, tänker jag. Så jag fixade en småsunkig rocktisha till henne. Hehe.
Rock on! För det är det enda vi kan göra ju, fortsätta kämpa. Musiker och vårdpersonal borde kanske byta plats med varandra? Eller vad tror ni? Den ena kategorin längtar efter jobb och den andra efter ledighet i dessa knasiga tider, tänk om de fick byta ett tag? Visst hade det varit bra?
Anyway. Musikhjälpen börjar alldeles snart, och visar oss och världen att musik också kan rädda liv. Årets tema är som alltid engagerade, behjärtansvärt och synnerligen aktuellt: Allas rätt till vård och omsorg.
Blev alldeles tagen av hur många insamlingar som redan ligger uppe på hemsidan! Alla verkar engagera sig, hur underbart!?
Nu ska Lars Wallin få börja röra på sig igen, strax trycker jag på play. Och njuter av klänningsprakt, medan ni får nöja er med en sunkig T-shirt...
Sköt om er.
<3
/helena
ps Vågar knappt skriva orden fransk och filmtips längre. Har ju lovat så många gånger att tipsa om superduperbra filmer vi sett, men sedan kommer alltid något emellan. Och nu kommer kanske ingen att hinna titta på film alls den närmaste tiden, med Musikhjälpen-veckan alldeles strax på gång på alla skärmar och i diverse kanaler och sociala medier?
Vågar knappt heller säga hur mycket jag har på gång att göra - inte minst in hit - gäller bara att hitta tiden. Vi får väl se om något mer dyker upp här inne innan helgen plötsligt bara är slut. Jag tror och hoppas det. Men men, tiden är ju fortfarande för kort i sin rock, tycker jag. Även om jag hör någon stöna och sucka långt och länge över att jag har mage att klaga på tidsbrist i väntade, längtande karantäntider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar