Klockan klingar

De har legat risigt till ett tag. De har legat bland sylt- och olivburkar som ska lämnas till glasåtervinningen. 

De hamnade väl där under ett pågående städryck. En av de där gångerna när jag ojade mig över alla småsaker som bara tar upp plats. Men så en dag, för några veckor sedan, fick jag plötsligt syn på dem. Började liksom vrida och vända på dem. - Oj, varför ligger de fina här, bland skräpet? undrade jag då, förståeligt nog.

Kom på att de skulle kunna bli värsta, bästa nyårsklockorna! Bara att hänga upp i lämpligt band, gärna något guldfärgat eller så.

Klingar gör de väl inte så mycket egentligen, eftersom de inte är några klämtande klockor, mera som små växtklockor, men glittrar gör de desto mer. 

De små glasklockorna, som en gång i tiden användes vända på andra hållet, får påminna oss om att vi går mot ljusare tider.

En gång i tiden småvaser, upphängda med en liten ståltrådsanordning, nu nyårsklockor. Eller så kunde man med lite möda tända ett värmeljus i dem, nu nyårsklockor. Återanvändning när det är som bäst (och allra mest bokstavligt!), mina vänner.

Ett riktigt Gott & Friskt klingande 2021, önskar mannen och jag!

Sköt om er.

<3

/helena

ps Och var rädda om er! Trängs inte bland fyrverkerierna, please. Det går ju att fira på stillsammare sätt, eller fyra av lite grand en annan dag på det nya året. (Fast våra känsliga fyrfota vänner önskar nog att vi helt lät bli det som smäller och gör ont i deras öron...). Tror faktiskt det var någon granne en bit bort som tjuvstartade en midnatt tidigare, eller så firade de väl något annat. Något annat nyår, kanske? Eller så var de helt enkelt smarta och undvek fyrverkeri-trängsel.