Mannen har satt på sig hörlurarna och gungar i takt med musiken han skapar på sin skärm. Han hummar något samtidigt som jag ser musiken växa fram i form av röda fyrkanter i ett slags diagram. Jag hör inget, men jag ser hur de där röda, fyrkantiga paketen växer i storlek och styrka. Musik ska byggas utav glädje. Och av julmust, köttbullar, sillsallad, brysselkål och risgrynsgröt. Lite så, med kanel på.
Jag tänkte passa på och säga ett kort hej till er, så här på självaste födelsedagen. Jesusbarnets födelsedag alltså.
Måste ta mig tid att dela några ord med er, ord av Bart Moeyaert, förra årets ALMA-pristagare (Astrid Lindgren Memorial Award).
Vi har återigen fått förmånen att förmedla en hel del bra barn- och ungdomsböcker vidare (via vår snälla vän bokrecensenten), och det ska vi självklart försöka få tid att göra så småningom, men innan dess passar vi på att tjuvläsa en eller två. Nu läser vi Bröder, av nyss nämnda författare, och jag vill gärna dela ett litet kapitel med er. Kapitlet som heter Kungen var här:
"Kungen hade varit här. Han hade inte kunnat stanna länge för drottningen hade suttit i bilen och väntat men Hans Majestät önskade mig grattis på födelsedagen och må jag leva uti hundrade år.
'Sjöng han för mig också?' frågade jag, sittande i sängen.
'Nja', sa mina bröder.
'Tja', sa pappa.
'Nja, nej egentligen inte', sa mamma. 'Han hade inte tid men annars hade han sjungit.'
'På franska', sa min ena bror. 'För det är han bäst på, det hör man på honom.'
De började vips att sjunga på franska för mig, mina bröder, mamma och pappa. De försökte låta som kungen, ställde sig i en cirkel runt min säng och böjde sig fram så att jag fick lite svårt att andas.
'Grattis på födelsedagen!' ropade de till sist men med samma brytning som kungen och när de hurrade lyfte de mig från sängen och kastade upp mig i luften, en gång, och en gång till, sju gånger, jag var glad att jag inte fyllde åtta år.
Sedan fick jag andas ut.
Det var först när jag hade börjat andas igen som det verkligen gick upp för mig att kungen hade kommit på besök.
'Helt otroligt', sa jag.
'Ja, helt ofattbart', sa mina bröder på samma sätt som kungen skulle ha sagt det.
'Och fick han se mig?'
'Ja, självklart', sa pappa. 'Och han var mycket nöjd. Det sa han när han stod här inne i huset. Jag är otroligt stolt', och det där sista sa pappa på samma sätt som kungen skulle ha sagt det.
Mina bröder och mamma log stort och de sa att kungen absolut inte hade velat väcka mig för han hade sett att jag stod på tillväxt.
'Vi är stolta att han är din gudfar', sa mina bröder och de stirrade med glasartad blick på mig som om de undanhöll någonting för mig, något som var grönt och liknade avundsjuka. De lät blicken glida i riktning mot sängens fotända där mamma och pappa stod.
'Är det något mer?' frågade jag.
'Ja', sa mina bröder.
'Den här', sa pappa. Och han tog fram handen från bakom ryggen och räckte mig en ask dekorerad i läder med ett lås i guld och det var från kungen, det behövde de inte ens berätta.
'Från honom', sa jag och lade asken i knät.
'Nu är du tillräckligt stor för hans present', sa mamma.
'Nu kan du ha den i ditt eget skåp och den är din, från Hans Majestät Konungen, bara till dig.'
Det hördes en suck från mina bröder. De körde ned huvudet mellan axlarna men när jag öppnade asken och gav ifrån mig ett stön, sträckte de på halsen igen och stönade tillsammans med mig.
'Helt ofattbart', sa de på samma sätt som kungen skulle ha sagt det.
Hans Majestät hade gett mig något från sitt eget hem. I asken, på en vit sammetskudde, låg en grötsked i silver och en silverbägare med guld på insidan, på skeden och bägaren var första bokstaven i kungens namn inristad med en krona ovanför.
'Åh!', sa jag.
'Ja, det kan man verkligen säga', sa mina bröder. 'Det där är ett föremål från slottet. Kungen har låtit gravera in första bokstaven i ditt namn bara för dig, titta vilken fin och snirklig bokstav, titta bara på kronan ovanför, han har nästan gjort dig till prins.'
'Oj, oj', sa mamma. 'Nu överdriver ni.'
'Men var det inte så kungen sa?' sa mina bröder samtidigt som de blinkade övertydligt till pappa och mamma.
'Nej, det sa han inte', sa pappa.
'Ja, vi ljög', sa mina bröder.
'Ni ljuger något helt otroligt', sa jag men jag måste skratta för jag råkade säga det på samma sätt som kungen skulle ha sagt det. Sedan frågade jag vad han hade haft på sig, om han hade ställt några fler frågor om mig och om drottningen hade blivit otålig i bilen och tutat."
/ur Bröder av Bart Moeyaert
(originaltitel: Boere, utgiven 2000)
översättning av Annika Johansson
Gilla böcker, Lilla piratförlaget, 2020
Det var det. Ett julkortskort hej från mannen och mej, och ett långt och gulligt citat.
<3
/helena
ps "Bart Moeyaerts självlysande författarskap understryker att böcker för barn och unga har en självklar plats i världslitteraturen" - ur ALMA-juryns motivering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar