Det skulle kunna handla om en av de första riktigt varma dagarna. En tidig försommardag, eller en sen vårdag. En sådan dag då man får se en humla eller två flyga iväg, vingligt, men ändå lyfter de. Take off! För sommaren.
Kanske har det regnat nyss. Intensivt, ihållande en hel natt. Pölar på marken. Så att daggmaskarna inte har hunnit krypa ner i jorden igen.
Kanske kommer det ändå en överraskande vindby ibland. En sådan som får alla frön att dansa. Och näsorna att nysa.
Kanske tar du en promenad på stranden.
Kanske äter du en efterlängtad strut. Med tre fantastiska smaker. Hallon. Päron. Och något som liknar blåbär.
Kanske hinner du inte äta upp allt det smaskiga innan hela skiten smälter ner över handen. För att solen är lite för stark för sitt eget bästa.
Kanske står du där på beachen sedan, lite förvirrad. Undrar om du ska gå vidare bara. När någon ropar efter dig för att du gått i vägen för en avgörande matchboll i strandtennis eller nåt.
Kanske bestämmer du dig för att call it a day, som man säger. Lägger dig ner för att sova, med öppet fönster. Njuter av den ljumma kvällen, ända tills de få mörka timmarna kommer och du upptäcker att du har fått sällskap av ungefär tvåtusen gäster eller så. Blodsugande små gäster! Så du ligger där och kliar och kliar och...
...river och river ända tills morgonen äntligen kommer. Då fru Jansson i våningen under knackar på och berättar att hon fick så många goda småkakor över i helgen. Sådana med för mycket socker på. Och med en hel massa hallonsylt i mitten.
Mm. Kanske känner du för att gå ut och krama ett träd sedan. Även om det ser ut att bli regn. Eller kanske just därför?
Sköt om er.
<3
/helena
ps Det var en liten nyskriven sommarlovslängtande berättelse det. Eller så var det bara tio, separata och något abstrakta bilder. Konst? Ja, kanske. Allt ligger ju som vanligt i betraktarens - ditt - öga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar