Här hemma - mångfald, eller åtminstone sju

Hej, mina vänner. Här kommer lite oredigerat från veckan. Lite gott och blandat, helt enkelt. Håll till godo:

Överst såg ni diskhandduken ligga overksam. Det har den bara gjort korta stunder den senaste veckan, kan jag säga. För här fortsätter rensningen och sorteringen. Här har diskats glas som ska skänkas vidare - och sådana som absolut inte ska skänkas vidare - se ovan.

Belgien blev en för tuff nöt för både jury och publik, precis som jag misstänkte. Himla cool låt. Hade inte tänkt snacka så mycket Eurovision Song Contest här och nu egentligen. Men visst hade Tusse förtjänat en lite högre placering än så? Och då har jag inte de blågula glasögonen på mig, utan de musikaliska och textkvalitativa. 

Fast till hans försvar ska sägas att det var väldigt hög konkurrens där ute på det glittriga golvet. Många levererade på hög nivå under det proffsigt arrangerade - och långa - holländska sångkalaset. 

Och en jäkligt bra låt vann! Månljus är alltid vackert, och paketerat i italiensk, tajt hårdrockskostym lös det verkligen upp i den på livemusik svältfödda natten.

Bibliotekisk mångfald? Finns det? Här ligger några av böckerna som ska få stanna kvar här hemma, några som klarade sig från att rensas ut och bort. Nu ska de bara hitta sina platser igen. Kalle och Hobbe ligger annars bra där tillsammans med den tjocka boken om Oscar den andre. Bokblandning, var ordet. Eller mångfald då.

Förresten, känner ni någon som vill lära sig svenska på ett roligt sätt, som kan engelska relativt bra? 

Vi har nämligen ett seriealbum i två ex med just nämnda Kalle & Hobbe. Ett exemplar på svenska och ett på engelska. Tänkte att det kanske finns någon som behöver dem? En härlig kombination som skapad för att lära någon svenska, tänker jag. Eller så vill du kanske lära ditt barn engelska på ett roligt sätt? Går ju bra att använda på vilket håll som helst förstås. Hojta till i mail eller i kommentarsfält om du vill ha dem.

Det fina regnet strilar ner över det skira gröna på utsidan just nu. Igår sken solen igenom regnet och ner på mitt färdiga kollage. Eller så är det inte färdigt? Vad vet jag? Inget, mer än att biologisk mångfald är de livsviktiga orden jag lät mig inspireras av, när jag bit för bit la samman de enskilda fragmenten till en helhet.

I köksfönstret kämpar den vita vårelden fortfarande på. Den har till och med ett par nya knoppar! Kanske fick den ny energi av att placeras i den knasiga, kul sockerskålen som ser ut som en snäcka? Ja, så måste det vara.

Och den här lilla gynnaren har fått komma in bakom glas och ram. Minns ni vad mannen döpte den till, strax efter att jag hade målat den? Vänd mig inte ryggen. Sköldpaddan är bara en av alla arter vi inte får glömma bort. Den biologiska mångfalden är redan väldigt naggad i kanten, minst sagt. Vi måste bli bättre på att ta hand om djur och natur. Så är det bara.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Kanske var den allra finast när den var nymålad? När de olika gröna nyanserna fortfarande glänste med hjälp av vattnets kraft? Ni får väl kolla efter - länka er bakåt till inlägget som heter Vatten. Färger. Regn. Skog.