I Japan förknippas det med lycka, läser jag i en gammal bok. Bröllopslycka, bland annat. De dricker te med körsbärsblommor. En överdådig blomning kan förebåda god risskörd. Och jag tänker att den där lyckokänslan kan gälla oss alla, jorden runt, världen över. När man ser ett rosa träd blomma blir man ju bara glad!
Här trodde jag att jag var klar. Men se, min trädkrona ville annorlunda. Den liksom lyfte upp penseln och min hand, med mera våt vårfärg till pappret, som om den hade egen vilja och muskler. Och med den blomkraften får man nog ändå kalla det så.
När träden utanför har slutat le, då kan jag sätta upp det här istället, som en dålig kopia av naturens oändligt oefterhärmliga originalitet.
Och himlen bor där bakom
lever gärna sitt liv i skuggan
längtar inte efter rampljus
låter lugnt nattens färger silas genom sitt filter
moln, som de kallas
den ljusblå färgen ligger i linje med horisonten
regn, som det kallas
himlen bor där, bakom
bor, lever, andas
låter allt bero på humör
årstider, som de kallas
vårhumör
rosa träd i blom
himlen dovt blå
frisk, ren, nytvättad
mulen, som det kallas
den bor där bakom, himlen
och drömmarna
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar