Tänk. När vykorten var handkolorerade. Tänk. När vykorten kom fram i tid, fast vägarna på vissa ställen lämnade mycket i övrigt att önska. Tänk. När de bättre bemedlade åkte iväg för att återställa balansen mellan kroppsvätskorna. Tänk. Ja, tänka sig hur annorlunda allt var för bara hundra år sedan. Fast ändå visste man till exempel att det här med att dricka ett friskt och klart källvatten var - är - inte så dumt det.
Salamansån? Står det så? Nej, mannen och jag tror att det står Salomonsån. Fast han kommer inte ihåg att han hört namnet på den här lilla delen av det större vattnet runt Avesta förut, fast han bara är uppvuxen en liten bit därifrån.
Och jag kommer inte ihåg om jag har skickat de här gamla vykorten till er förut? Men jag tänkte att det nog inte spelar någon roll, för de tål verkligen att återanvändas om och om igen. Höstfärger på våren glöder ju så alldeles extra bra, tycker jag.
Här i närheten glödde dessutom eldarna där metallen smiddes en gång i tiden, numera sprakar och glöder den moderna konsten på de tjocka väggarna som man önskar kunde tala. Gå gärna in på verket.se och läs mera. Väl värt ett besök. Fokus på återanvändning är ju alltid bra, även av vissa utställningar.
Avesta Art i årets version (med många intressanta konstnär som det går att läsa om på sajten verket.se) är tänkt att ta sin början senare i maj, eller något senare ändå kanske - beroende på hur väl vi lyckas hålla nere smittan med gemensamma krafter.
Först och främst måste vi hålla i och hålla ut. Platta till kurvan. Hjälpa sjukvårdspersonalen att överleva sin övermäktiga arbetssituation. Hålla nere smittan så mycket vi kan. Hålla ihop, men på lagom avstånd. Rädda liv tillsammans, helt enkelt.
Det där sista blev väl en väldigt viktig och tidstypisk vykortstext anno 2021?
Till sist. En liten hälsning till kungen. Han fick ju inte fira sin stora dag så mycket på grund av vårt världsläge. Inte så mycket pompa och ståt som han är van vid. Lite pompa och ståt blev det förstås. Någon salut så där. Men här kommer en firad flagga och en bild på hans arbetsplats - som han väl inte besökt och sett så mycket av det senaste året - därför tänkte jag att han skulle bli extra glad för ett vykort föreställande just det.
Det var det. Tre vykort från ett annat sekel. Ja, från ett annat årtusende till och med.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Borås. 2 maj 2021. Hej. Vi mår bra. Ska snart äta lite gott. Sedan spela en omgång Scrabble, tror jag. Kanske renskriva texten till vår gemensamma vår-låt, plocka upp guran och ta ett par blomdoftande maj-ackord. En ballerina till kaffet vill jag nog ha, följt av ett par rutor mörk choklad. Sedan läser vi nog ett par sidor till i Älskade. Toni Morrison. Vilken röst. Vilken penna. Vilken prosapoesi. Tragedi. Drama. Full av trotsig, törstande kärlek och en överlevnadsinstinkt som jag inte kan kalla något annat än övermänsklig.
Svårt att inte gripas ända in i hjärteroten av hur brutalt människor har behandlat andra människor. (Och att det fortfarande pågår den typen av enögd, okunnig, generaliserande, räddhågad, maktgalen, egoistisk rasism och diskriminering mitt framför ögonen på oss är totalt obegripligt och fullständigt oförsvarligt!!!)
Himlen är mulen, men vacker ändå och snart är baksidan på det här spontana blogg-vykortet till er helt knökat och fullt av kråkfötter. Mannen suckar för att maten kallnar, men vinkar ändå glatt till er. Vi hörs.
hälsningar helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar