Oj, oj, oj, säger jag bara. Om ni kunde se det jag ser just nu. Det här lilla hemmet alltså. Fullständigt upp och ner. Ja, jo, vi bestämde oss för ett rensningsrace, ändå. Om inte Bonniers uppslagsverk ville lämna byggnaden, så måste något annat - läs andra böcker - göra det.
Bokrensning 2.0, säger jag bara. Jösses. Jisses. Vilket kämpande. Men vi är ett bra team, mannen och jag. Det blir tämligen effektivt ändå när vi slår våra kloka huvuden ihop, även om vi fortfarande är mitt uppe i det hela.
Målet med rensningen? Flera delmål, faktiskt. Ett av dem har vi lyckats uppnå idag: Att få fram mina drygt tjugo band med måleriets historia. Har liksom aldrig blivit av att jag läst i de här auktionsfynden förut knappt, för att de funnits längst in i ett oåtkomligt hörn av skåpet som vi använder som bokskåp.
Nu finns konstböckerna lättillgängliga i det gröna vitrinskåpet istället. Men där var det ju också fullt - förstås, så för att kunna få in dem där var jag tvungen att städa och fixa och dona och arrangera om rejält bland alla de älskade vintage-tingen. Blev lite småhärligt resultat, måste jag säga, med lite ny känsla i det hela.
Check på det delmålet alltså! Eller de två då, inklusive det i vitrinskåpet. Nu är det bara några delmål kvar.
Målbilden ser ni ovan. Att dörren till skänken i sovrummet, som vi använder som bokskåp, ska få en ny ordning innanför sina luckor. Lika lugnt och fint på insidan som på utsidan, med andra ord. Zen, eller nåt. Lättare att hitta det man letar efter i alla fall.
Om inte regnet och åskan och den mulna himlen hindrat mig så hade jag kanske förevigat lite av stöket till er, men nu slapp ni se röran. Skönt för er. Fast i morgon är ju en annan dag. Kanske hinner jag fota lite röra till er då. You can't wait, förmodar jag. ;)
Sköt om er.
<3
/helena
ps Vet ärligt talat inte säkert om det är äkta bambu eller inte i handtagen på den fina virkade vintage-väskan, men en sak vet jag: Att mina känslor, när mannen visade mig en bok vi letat efter länge, var helt äkta. Tårarna föll i stora blöta sjok, tävlade med störtregnet utanför. En diktbok av vår kära kära vän. Han som gick bort alldeles för tidigt. Och vi saknar hans värme och medmänsklighet och dialekt och intellekt och poetiska ådra ofta ofta. Nu ska vi läsa hans ord igen. Böla och skvätta och minnas och le genom tårarna. Han fattas oss. Han var en sådan person som världen verkligen behöver. Vi behöver fler jordnära, vackra, högljudda, ärliga poeter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar