Blomman signerad Sune, den satt förut i fönstret ovanför det lilla hemmakontoret, som ni säkert minns. Nu sitter damen med hunden där, eller jag kallar ju henne Coco, eftersom hon påminner om den frigjorda Chanel.
Nu, efter att ha dammat av den målade ytan med sminkborsten - försiktigt, försiktigt - funderar jag på att sätta upp den röda blomman här i köket istället. Börjar tröttna på att ha de där päronen i blickfånget, även om jag aldrig tröttnar på den här tavlan på riktigt.
Bläddrar lite förstrött i böckerna jag plockade fram tidigare idag. Känner mig lite uppgiven över att det verkar som att de flesta åker tillbaka på sina platser igen, som jag nämnde tidigare att jag befarade att de skulle göra. Har lyckats rensa ut en bok. EN. Det här är Rolf förresten, målad av Dardel - och nej, han ska definitivt inte lämna det här hemmet. Önskar att jag hade honom här hemma livs levande istället, haha. Eller nej, så menar jag inte, som äkta tavla i naturlig storlek, skulle jag vilja ha Rolf alltså. Tänker inte byta ut världens bästa mannen, om någon fick för sig det. Lila väst, gul rock och byxa, med rödaktig slips till. Såå snyggt ju.
Får jag bjuda på en liten bit Dardel till? Den här är spännande - och hemsk. Och rolig också, på något makabert sätt. Titta bara på hembiträdet i bakgrunden, som tappar sin bricka. Och alla hundarna. Påfåglar? Jodå. Ont och gott och blandat i denna bild som tydligen skildrar ett passionsbrott. Inget att leka med, även om färger och interiör känns fantastiska i uttryck och färgstyrka. Priset för den äkta målningen är säkert inte heller att leka med, eller vad tror ni?
Vad tror ni? Ska jag låta den här sitta kvar? Känns kanske lite stor här? Men lugn och trygg där i mitten av allt ändå på något sätt. Nattbild, Borås. Av K. Johansson - 32. Ska jag behålla det här dubbelexponerade kyrktornet från 1932 uppe ett tag? Eller den röda blomman målad av Sune 1941? Vad tycker ni? Kanske svårt att råda mig när ni inte fått se den andra på plats?
Jo. Jag tror att det får bli den här vyn över Viskan och den vackra vita Caroli-kyrkan som får stanna uppe ett tag framöver. Den är så rätt, på så många sätt. Älskar ju Borås. Älskar ju natten. Så vad kan bli bättre än en reflekterad kombination av de två?
Sune och Rolf och Dardel och K. Johansson undrar nog varför jag velar så. Men de kan ju inte veta hur många fina, billiga, prisvärda, sköna, spännande second handtavlor jag har lyckats fynda genom åren.
Önskar er en bra start på helgen gör jag i alla fall bestämt och definitivt!
Sköt om er.
<3
/helena
ps På tal om natten, eller på tal om att sova i alla fall. Mannen tar en välförtjänt tupplur på maten och jag ska nog väcka honom snart och fråga vad vi ska hitta på resten av den här rosa kvällen. För visst måste man kunna kalla kvällen innan en röd dag för rosa? Så där lite halvröd, lite rodnande, på gång att gå över i röd. Kräftsill och wok-sallad, om ni undrar vad vi åt. Första gången för säsongen som vi väljer helt kall middagsmat, med de ljumma, tidiga försommarvindarna runt knuten som smaklökarnas säkra guidning.
Ska nog föreslå att vi ska titta på Kulturfrågan Kontrapunkt. Ja! Kul! (Och jag tänker inte berätta att jag har tjuvpluggat konst en god stund i dag. Bäst att han får fortsätta tro att jag har rensat och städat en massa. Fast han kanske blir lite misstänksam när han snubblar över Bonniers Stora Lexikon - STORA alltså. Och stöter i alla tavlor som fortfarande står framme och väntar på damning? Nä. Han märker nog inget. Är säkert för trött. Nyvaken och sådär. Och ni säger väl inget, va?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar