måndag 12 september 2022

Den blundar åt dig


Idag nåddes jag av ett sorgesamt besked. Ett väntat besked, men sorgset ändå. Det innebär att jag inte tänker nämna valet, valresultatet eller något runt det med ett enda ord här och nu. Idag vill jag bara dela några ord med er, om en person som funnits med mig hela mitt liv. Ni vet, en sådan som, på gott och ont, alltid kommer finnas i ens hjärta.

 

Du

vägen

den är inte slut här

Du

jag tänkte på blänket från vattnet, det som blev en pöl, det som kom som regn

Du

tänk om jag kände det sista regnstänket åt dig

log din sista tanke

Du

en sådan som kunde säga snälla saker, och en del annat

Du

jag vill minnas din varma rygg, den jag hade näsan mot, där under jacktyget

när vinden svepte runt ekrarna kunde jag ta skydd mot din rygg, den som värkte av allt slit ibland

Du

jag önskar du vågat dela ditt innersta med mig, att du vågat se att jag är en sådan man kan lita på

Du

du kunde säga att du var dum i huvudet, när jag ifrågasatte, men det vet jag att du inte var, inte alls, du bara låtsades

Du

älskade och höll av och önskade du kunnat trolla fram något bättre åt din vän, men hon hade ju dig, och jag hade också dig, när du ville

Du

minns du våra promenader, när jag var uttråkad och blundade, du höll mig så stadigt, förde mig över knotiga rötter och dolda gropigheter

jag räknade stegen, om det var skymning och helt mörkt bakom ögonlocken, eller förmiddag och ett varmt rött sken spred sig långt inuti mig

Du

musiken, du hade förmågan att njuta av tonerna, in i det sista log du mot tonsättarna som förgyllt din väg

Du

kommer du heller aldrig att glömma alla träden du lärde mig, hur det klafsar när man är svettig i gummistövlar

Du

du kunde simma, det är jag säker på, du ville bara inte släppa taget om den trygga, veckade sanden

Du

såg så rolig ut, när du vandrade på huk i det salta vattnet, gjorde ett armtag eller två, och jag skrattade så -

kan jag ha varit sju 

Du

 

Du var min pappa

Är min pappa

Och det kan ingen ta ifrån oss

När jag går i skogen nästa gång, när jag ser havet åt dig, då ska jag blunda, blunda och vara glad och varm över att Du har funnits här

Och att du aldrig kommer lämna mitt hjärta ensamt


/Din dotter

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar