Sorry gud, det kunde inte bli annat än att du får stå ut med liten bokstav här. För här är det the Queen som regerar. Drottning E. Henne - och hennes enorma livsgärning - har jag dessutom alltid trott på. Sorry gud.
Rosor. En bok fylld med rosor. Ett helt liv fyllt med rosor. En ros till en ros som vägrade vissna.
Och en spirande, brittisk vas till det.
En hund, hon gillade ju de där små gläfsiga sakerna. Kanske inte just den här sorten, men ändå. En hund måste vi ha med. Såklart.
Och en brosch. Ett smycke som anstår en Queen som har överlevt och överlevt och bara funnits där jämt.
1977. Året för hennes pompiga, pampiga silverjubileum. En dag på tvåtusentiotalet hittade jag den här fina lilla minnestallriken i en second hand-butik strax utanför den lilla, storartade stad där vi bor - Borås. En berest liten sak minsann. En vacker vintage-grej. Med en hårt arbetande tjej. Snart semiantik. Men hon själv blev på något sätt aldrig gammal, hur gammal hon än blev.
Hon var som bladen jag plockat in, de som trotsat den senaste tidens knastertorra regnlöshet - fräsch som en nyponros.
Hunden i gips, det är en spargris, fast det är en hund, begrips? Jo då. En sparbössa. God SAVE the Queen. Alltid, alltid kommer vi spara henne i vårt minne.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Punk. Jo då. Jag gillar monarki OCH punk. Det är det som är mångfald. Samma år som drottningen silverjubilerade sjöng Sex Pistols sin version av God Save The Queen, läser jag på wikipedia. Där hittar jag också den här fina bilden, där Queen E inviger en park för synskadade. En doftande park. Vilken makalös grej, va?
pps Minns ni att jag bakade digitala bakelser till 70-års-jubilerandet nyligen? Jodå, länka bakåt och låt er väl smaka, igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar