Några riskorn av liv, några av dem lyser extra starkt
En blomma som aldrig glömmer
Trädens beundrande sus
Måsarna som svarar
Tången som låter meddela att den också vill vara med
De gamla barnen utanför, deras fötter som stannat här
Och holken där någon ny kläckts och prövat sina vingar
Tankar som virvlar och vädjar till vinden att vänta på att alla minnen ska hinna ikapp
Livet - ett lånat fönster som aldrig stängs
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar