Jag vet inte riktigt vad det föreställer, men det är fint. Pärlor som bildar något fredligt, tänker jag mig. Och över det en trädkrona? Fast jag vet förstås inte, men det är som det ska. Något av det bästa med konst är att man inte riktigt vet, mest anar, eller bara undrar. Att det finns tolkningsfrihet i det man ser, det är nog det allra bästa med konsten.
Fast det är klart, ibland kan det vara väldigt kul att veta exakt vad något föreställer, som när det är ett roligt djur, till exempel. Roliga djur tillhör självklart mina favoritmotiv, alltid.
Har tryckt ut några stycken av mina egna bilder också, får se var jag kan få plats med dem. Här någonstans. Hm.
Och den här fantastiska glädjespridaren har, åtminstone temporärt, fått ta plats i köket. Blir glad varenda gång jag vänder mig om från diskbänken och möts av det här breda leendet. Kan dock tyvärr inte riktigt tyda signaturen, men jag tror att den här litografin, som vi köpte på Björk & Frihets second handaffär, är gjord i början av åttiotalet. Någon som känner till en konstnär som var verksam då, och hade ett så här fint uttryck i sin palett och vars namn börjar på Cl (tror jag)? Vore kul om någon visste något om konstnären. Men fin är den ju ändå, oavsett vem som har hållit i penseln eller pennan.
Barnens hjärtan och regnbågar och djur och fantasifullheter är ju bara bäst! De pryder verkligen sina platser. Tack, alla fina små härliga konstnärer som har skänkt er vikarierande fritidspedagog (mannen) så många fina konstverk!
Min egen Fjärilsdans måste också få en chans att få plats här någonstans, som sagt. Finns det färg och glädje, ja, då finns det plats!
För - minst - en deciliter konst om dagen måste vi ju ha, för att må bra, vetja.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar