Lungorna. Stadens andningsorgan. Hur viktiga är inte de? Hur viktiga som helst, om ni frågar mig och många andra stadsbor. Älskar, älskar, ä-l-s-k-a-r de gröna plättarna instuckna bland asfalt, betong och annat som ständigt är på gång och språng i en stad. Det räcker ju med en liten grästuva för att man ska känna livet i sig.
Femton parker, ungefär så många finns det bara här hemma i vår lilla storartade stad: Borås. Några av dem består inte av mycket mer än en bänk och ett par prunkande rabatter, men det räcker ju ofta gott och väl.
Någonstans att sätta sig en stund och pusta ut bara, kanske med en kopp kaffe i handen. Och en god bok i den andra. Läsa några sidor och gå vidare - det är livskvalitet det. Någon liten stund som går lätt att klämma in bland åtaganden i vardagen, tänker jag. Smita ut i den gröna sköna smeten en stund och andas lite extra djupt.
Det är viktigt att inte bygga bort allt det gröna mellan husen, tänker jag, när jag ser den stora bygg-boomen breda ut sig härs och tvärs. Visst, självklart, det måste också byggas mer och fler bostäder, såklart. Men inte alltid på bekostnad av blad och buskar.
Det gröna måste hjälpa oss att hålla temperaturen nere - och skydda vid blåst och regnväder. Hålla marken i trim, så att säga. Och hjälpa våra luttrade stadslungor att jogga.
Det var nog bara det. Hoppas att ni har det bra där ute i spenaten. Oavsett om det är ute på landsbygden eller inne i stan.
Kram.
/helena
ps Vad jag och min bästa fotoassistent gör på bilden/fotot? Mer än djupandas och känner livet i oss? Ja, det kommer ni säkert att få titta närmare på en annan dag, det lovar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar