Fem särskilt fina - för finsmakare

- Välkommen ut i det gröna! säger fröken Klematis. Fru Klematis, numera, med ålderns och frodighetens rätt.

Skogsklematis eller Summer Snow, välj själva. Kär växt har många namn. Hon blommar kanske inte så värst mycket längre, ansas nog lite för hårt på våren och lever lite på skuggsidan av livet, men hennes knoppar är som vita pärlor.

Här, i spaljé-soffan där hon breder ut sig, ska serveras ett och anant kärt vintage-ting till er, är det tänkt. En kopp te?

Och något serverat på ett av våra allra vackraste fat? Granat från Rörstrand. Med grantäpple i åtanke, får vi förmoda. Ett av mina tidigaste second hand-inköp, tror jag bestämt. Säkert inhandlat på Myrorna. Tror det är sekunda gods, med mörka fläckar här och var i den annars glänsande röda glasyren. Och krackeleringar. Och några repor på det. Men vad gör det? Inget. Absolut inget. Vackert så. Väldigt vackert med sin enkla dekor.

Får det lov att vara en kopp te till, kanske? Själv är jag ju kaffemoster av ohejdad vana och många års koffein-sörplande, men en kopp te vid väl valda tillfällen slinker alltid ner. Till frukostmackorna är det helt oslagbart.

Tack, för titten. Det var, nästan, allt.

- So long, säger Fru Klematis, för denna gång. Nu måste hon vila. Tur att hon får lägga upp sina spirande, remonterande sommar-fötter här på soffkanten.

Sköt om er.

Och kram.

ps Ni kanske undrar vad ett par ljuslyktor gör tillsammans med ett eldfast lövformat fat från Höganäs, ett par gamla gafflar (som är utmärkta som mini-krattor till smårabatter och krukor), praktfatet från Rörstrand och den rara kantiga teburken (som brukar få vikariera som vas åt någon grön och skön lövruska)? Jo, det här är ju en Fem särskilt fina med matnyttig vintage i blick. Och ljuslyktorna (som med fördel kan fungera som minivaser åt de minsta blommorna) står för frukten i sammanhanget. Huh? Jo, ni har väl inte glömt att de heter Kivi, va? ;).