Hej på er. Vad har ni hittat på i helgen då? Här hemma har det bytts från ett 70-talsomslag till ett annat, bland annat.
Vi har spelat scrabble, så klart. Och inte zappat så mycket alls, men väl strömmat en hyfsat bra brittisk serie.
"... Farten från bilturen satt ännu i dem. Solskenet från siestan vid insjön stack ännu i kinderna. Runt dem strövade campingkunder omkring i febrila köer, drivna av lördagens shoppingmani: Tjugo minuter till stängningsdags. Allt stängt i morgon...
- Titta på det här! Hon hade hejdat sig vid en skyltning. Vad läckert!
Det var en lyxmodell i villaklassen, två sovalkover och kök/allrum i mitten, rymligt förtält med väggar som kunde rullas upp och fällas ner, bli solterrass eller brasvrå, allt efter väder och behov, en villa i orange och storblommig plastväv, försedd med det allra senaste i möbler och utrustning, reglerbara liggstolar med tjocka kuddar, salongsbord med sarg och ben i aluminium och plastskiva tätt beströdd med tryckta prästkragar, gasolspis med tre plattor, stekugn, gaskylskåp, servis i färgglad plast, och en koffert som kunde öppnas till barskåp med cocktail-shaker, två tre små karaffer och grogg- och snapsglas samt tulpanglas, prydligt förvarade i små läderetuier med tryckknäppe. En girland bekransade härligheten, tätt behängd med små färgade glödlampor att koppla till bilbatteriet.
- Jag kan slå vad om att de har patio att knäppa på bak också, mumlade han, irriterad över hennes entusiasm.
- Ett sånt vill jag ha! ..."
Jo då, vi högläser vidare i loppis-boken E 18 (Knut Faldbakken, 1980) också. Vi har väl kommit en cirka hundra sidor eller så. Det går lite trögt, är väl egentligen en bok som skulle passa någon yngre bättre på många sätt. Dels för att den handlar om yngre människor (åtminstone hittills) och dels för att jag tänker att det vore intressant för någon i den unga generationen att ta del av hur det kunde vara att leva då, i skarven mellan sjuttio- och åttiotal.
Det är ju svårt att inte dra på smilbanden åt det faktum att detaljhandeln stängde vid lunchtid på lördagar och att man fick klara sig helt utan att handla sådana grejer resten av helgen. Snopet, om man glömt att köpa något viktigt där och då, som sovsäckar till semesterns stundande camping-tur eller så. Då fick man snällt vänta till måndagen. Och/eller frysa lite om tårna, om sommarnatten var kylig.
Den i stort sett totala omedvetenheten om hur olika plaster påverkade vår hälsa och vår miljö är ju en annan intressant "detalj" som dagens unga nog skulle ha väldigt svårt att förstå (och förlåta...).
Mikroplast. Ett ord som väl knappast ens var uppfunnet då. Och nu är den på allas läppar - och i många många fiskars magar. Allt var inte bättre förr, verkligen inte. Omedvetenhet är ett väldigt farligt ord som har använts alldeles för mycket och länge.
Medvetenheten om hur den stora globla nedskräpningen förorenar våra hav - via slarv, ignorans och starka strömmar - är en välsignelse. Idag slår vi på den stora trumman och blir fler och fler som kämpar mot, i stort och smått, nedskräpningen i våra försurade, nedskräpade (och i värsta fall redan livlösa) hav och vattendrag.
Tänkte zappa vidare här och nu. Men innan dess vill jag bara reflektera en sekund till över för- och nackdelar med dåtiden. Då nittonhundrasjuttionåt. Eller nittonhundraåttionågonstans. Det handlades färre (onödiga) grejer, men kunskapen om vad som var dåligt för vår omgivning var betydligt sämre. 1-1, så att säga.
Att måla sitt ansikte svart på ett kassettomslag var nog inte helt okontroversiellt då heller, provokationen inom konstnärsutövandet är tidlös - och bör förstås så vara.
Även om jag tycker att det är skönt att medvetenheten om systematisk diskriminering och ojämlikhet - och ren och skär rasism - går stadigt framåt. Vi blir fler och fler som säger ifrån, förmedlar vidare, och står upp för alla människors lika värde och rättvisa behandling.
Black Lives Matters. All lives matters. Always. Och andra självklarheter, som tyvärr inte alls är självklarheter, varken runt omkring ute i världen eller i vårt eget land. Kampen mot all form av rasism, grova generaliseringar och självförhärligande egoism går vidare, mina vänner.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar