Bästa, mest meditativa sommarnöjet? På den frågan skulle jag definitivt svara: Att sitta och studera humlor och bin göra sitt jobb bland blommor och blad. Det gör en ju lugn som en filbunke, att se fjärilar och andra vingar fladdra omkring i grönskan.
Slö-bläddra. En annan favorit på sommaren. Bara bläddra bland saker och ting och underbara personligheter som Sigrid Hjertén. Färgernas poet. Verkligen. I allra högsta grad. Hur skulle man kunna beskriva henne bättre?
Ute i vår rufsiga täppa kämpar schersminens väldoft mot de stora regndropparna. Vem som vinner? Det får väderleksrapporten väl utvisa. Förresten, har ni tänkt på att det bor en lek där, mitt i ordet? Borde man inte ändra på det nu, när vädrets makter mer och mer visar sitt missnöje med människans obönhörliga framfart? Väderallvarsrapporten? Jag bara undrar.
Schersmin ute i vår täppa, som sagt. Men också på den gamla byrån, i det underbara hemmet i nummer fem av Antik & Auktion från 2016. Synd att de fortfarande inte har kommit på några bra doft-skärmar, va? Allt annat verkar ju finnas virtuellt numera. Vackert är alltsammans hur som helst. Kan titta på den här bilden i timmar.
Haha. Här kommer något lite mindre vackert. Ett utsnitt från en av våra egna färgexplosioner. Inte vackert direkt, men ganska kul.
Modernisterna i början av förra seklet. Många av dem var så väldigt modiga med färganvändningen. Som Sigrid Hjertén. Älskar hur hon använder grönt och blått för att få fram makens ansiktsdrag. Allt känns mer naturligt när färgskalan utnyttjas till fullo.
Även om naturens egen gröna klorofyll-fest förstås är helt oefterhärmlig - och absolut oslagbar att få njuta av!
Det var det. Lite från täppan. Och lite från ett verkligt favorit-nummer av Antik & Auktion.
Okej då. Det är klart att ni ska få en närbild på tidningssidan med katterna på. Hur amazing? Hur skön patina? Oändligt fina, om ni frågar mig.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps "Visst är det tragiskt när folk uppfattar ens ointresse som att man känner sig utanför. Jag menar, från min synvinkel är det de som är utanför."
Ett citat hämtat från mannen. Han har nämligen suttit och redigerat en del bland sina gamla texter i helgen. Texter som ska sammanfogas till något helt. Tror han ska kalla det något i stil med Urbana legender. Känns kanske lite gjort, men på mannens vis är det aldrig gjort förut, believe me. Och naturligtvis kunde han inte låta bli att mumla en massa meningar halvhögt för sig själv, så att jag kunde höra dem där jag satt och målade.
- Va, har DU kommit på det där? Hörde jag mig själv fråga gång på gång. Och han svarade ett blygsamt jaaa.
- Va, har JAG kommit på det där? Det kunde jag också få höra från mannens skärm under redigeringsarbetet.
Haha. Ändå roligare när man blir förvånad över sin egen briljans, eller hur? Konstaterade hon modest och så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar