Medan vinden leker i buskar och snår och kidsen flyger förbi på det de kallar cyklar idag, tar jag del av saker som gör mig glad - och ledsen. Det är ledsamt att läsa om unga människor som väljer bort att engagera sig politiskt på grund av hat och hot. När blev det så lågt i tak att etablerade ungdomspolitiker måste vakta sin tunga när de pratar om medmänskliga värderingar, jämlikhet, rättvisa, solidaritet och en akut klimatsituation?
Hör Aida Badeli nästan brista ut i gråt när hon berättar om hoten hon utsatts för. Det är bara inte okej, tänker jag. Vilket hot mot demokratins återväxt dessutom - att ungdomar inte vågar engagera sig på grund av rädsla.
Det måste vi ändra på. Och det kan vi bara göra genom att välja vuxna politiker som använder ett vänligt och tillmötesgående språk. Ett språk som inkluderar. Vi måste kräva av våra politiker att de tar avstånd från ett språk som förenklar och dömer ut. Vi måste kräva av de vuxna att de inte vräker ur sig vad som helst i affekt på sina sociala medier. Vi måste kräva att våra folkvalda är föredömen. Inte som i perfekta och osårbara, tvärtom. Som i sårbara och mycket (med)mänskliga.
Tycker det är synd att unga människor väljer bort att engagera sig politiskt. Jag förstår dem, de är besvikna också. De tycker inte det går fort nog. De vill vända på den hotfulla klimatsituationen nu. Och så är det ju, det är tungrott att arbeta inom den samhällsetablerade miljöpolitiken, men desto viktigare att unga energiknippen gör det, tänker jag. Är det några som ska orka få fart på den sjunkande miljöskutan är det ju just de unga drivna, mycket pålästa och alerta gröna eldsjälarna.
Sedan läser jag om den lilla gulliga röda pandan som fötts på vår egen djurpark här i Borås. Tänker på att det finns vuxna politiker som ventilerar sin okunskap om djurparker. Som glömmer deras viktiga arbete som informatörer och aktörer, med återväxt bland hotade arter högt upp på dagordningen. Återväxt, och vital och nödvändig information, som sagt. De flesta seriösa djurparker jobbar aktivt med att informera och försöka göra allmänheten mer uppmärksam på hur akut hotade många djurarter är idag.
Gullig gullig gullig. Den lilla röda pandan alltså (som tydligen inte hunnit få sin röda färg ännu).
Carl Larsson-gården. Tvära kast? Jovars. Måste börja med att undra varför den kallas så? Var kommer Karin in i det hela? Känns nästan som att Lilla Hyttnäs var mest påverkad av hennes oerhört unika - för sin tid väldigt moderna - och konstnärliga hand. Bokstavligen alltså. Borde den inte heta Karin & Carl Larsson-gården? Jag bara undrar.
Anyway.
Tydligen har Åhléns ett samarbete med Carl Larsson-gården. Läste något om det inne hos Elle först. Scrollar sedan runt bland en massa nya saker i gammaldags stil, som jag gärna skulle lägga vantarna på. Inte ofta jag känner ett ha-begär efter nya saker numera, det måste jag säga. Second hand i första, andra och tredje hand, ni vet. Men när jag lägger ögonen mot ett par urfina saker i det här samarbetet blir jag väldigt sugen på att köpa.
Fotboll. Det står så på min sista punkt i noteringsblocket. Fotboll! Hade ett citat där, som var bra. Om att vinna och så. Men det får vi ta en annan vacker juli-dag.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Kommer ni ihåg att jag gjorde en egen digital version av den gulliga kattbjörnen? Jo då. Röd panda kallas så, också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar