Dukbytardagar...

...och dagar när några andra små prylar rör på sig och byter plats. Så lång borde rubriken varit, egentligen.

Den gamla formen. Pastejform? Nej, så stora pastejer hade man väl inte ens då, förr i tiden, när det begav sig? Hur som helst är den smakfull med sin minimalistiska dekor. Gillar särskilt den tunna randen som löper runt på insidan. 

I vårt soliga köksfönster är saker en aning uppochner. Åtminstone bästa Aalto-vasen är det. Savoy. Oj, oj, oj, så skoj. Nåja.

Anyway. 

Savoy, som den våghalsiga vasen heter, har inte någon egentlig hals, utan består mer av en stor och generös och böljande volym. Den passar tulpaner och andra omfångsrika stjälkar bra. Om man vill, och tänker utanför boxen, då kan man vända på steken och helt plötsligt få en nätt avställningsyta istället. Funkar bra om man vill fortsätta ha den skulpturala vasen framme även efter buketten blommat över. Då hindrar du insidan från att bli dammig. Och så kan den ju få ligga till nästa gång du vill fylla den med valfri väldoftande och grön klorofyll.

På tal om grönt ja. Tyckte det började kännas dags för en lättare feeling här på och runt köksbordet. Ville ha in lite fräschare och friskare vårlyster liksom. Tyckte det var hög tid för ett duk-byte, även om jag kommer sakna björnarna som brukar vinka godmorgon till oss, på tyget som legat här och verkligen prytt sin plats tills nyss. 

Funderade seriöst på att lägga på en av mina riktiga dukar avpassade för just runda bord, den här gången. En med brokigt mönster, lite lugn och fin i färgerna. Vintage från sjuttiotalet. Sedan funderade jag på en broderad duk, med spetskant. Men den kändes för vit. Sedan funderade jag vidare. Något virkat? Ljusblått? Skirt?

Här är den. Syns förstås inte riktigt hur ljusblå den är när vårsolen ligger på så här starkt. Älskar de där två hålen, bara ett som syns här dock, längst bort. Två avsiktligt gjorda hål, av den som virkade den en gång. Ett hål för saltkaret. Och ett för pepparn. Fiffigt uttänkt detalj, tänker jag.

Så här ser det alltså ut nu, i vår matbordshörna. Som också är ett av mina arbetsbord, därför behöver det vara tåligt, också. Så när jag fick fram den här härliga stuven, som är ett stycke grov textil av möbeltygskvalité, var saken biff. Mannen kluckade faktiskt nästan av förtjusning när han såg förändringen. En hel rosenrabatt! Han tyckte att jag genast skulle sluta leta efter den där runda lugna som jag tänkte på först. Och jo, han har nog rätt. Det blev nog rätt bra, va?

Och den här avsågade blomhyllan som förvandlades till mini-bord och mini-bokhylla i ett, den får nog stå kvar här ett tag till. Funkar finfint som extra prydnad och avlastning, tycker jag. Tänk vad små förändringar kan göra mycket för trivseln och ett nytt uttryck. Även om sakerna givetvis inte är nya. Always second hand i första hand, you know.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Nej. Jag ljög. Det ser inte ut så här på bordet nu. Inte riktigt så här i alla fall. Har flyttat på grejerna lite till sedan dess. Och så har jag plockat fram lite annat. Några saker som ni säkert inte har sett här inne på ett tag. Spännande, va? En av sakerna har knut. Och en verkar nästan ha slagit knut på sig själv. Hm. Nu blev ni allt nyfikna.