Wow. Lamm OCH kyckling till middag. Haha. Nej, det där är ju kattmenyn som kritades fast där för mer än tio år sedan. Tiden. Den ska vi inte tala om, då börjar den säkert gå ännu fortare. Lunka på lunka på, lilla tid.
Utanför lär sig någon cykla, stödhjulen är på. Samtidigt som det visar sig att mannen kan lägga hela vår lilla fina stadsdel på planen, men namn får man ju inte lägga, så det blir inget med det. Synd. Hulta är en bra grej, tro det eller ej.
Kvällssolen i köket nu alltså, var bara tvungen att fånga ett par av dess sista strålar igår. Fast här hade den nog nästan gått ner.
En hel flock flyger i solstrimman på kylskåpet.
Oj, vad han funderar. Här är i alla fall dagens första ord utlagda. Vem ska vinna? Spänningen är olidlig. Tihi.
Och kommer ni ihåg det här arrangemanget då? Det har suttit där i ett par år nu. Den lilla kycklingen som symbol för oss - världens folk, och rovfågeln som symbol för en pandemi vi var - är - tvungna att bekämpa. Tillsammans, som en enad värld. Det har väl gått sådär, eller vad säger ni?
Den rikare världen roffade - som vanligt - åt sig fördelar direkt, och lät de mindre bemedlade delarna av klotet få äran att dela på resterna. Smulorna. Sedan alltså, EFTER att vi hade fått våra sprutor. Håhåjaja. Some things never change.
Jaja, vad är väl en jämlik och solidarisk värld... Blott en dröm? En bal på slottet? Nej, inte enbart. Det finns ju hopp. Såklart. Alltid. Men den ojämlika fördelningen av världens resurser är något vi måste fortsätta prioritera att ändra på.
Mannen la moraltant. Och jag la dit en liten bild på mannen, från när han var liten. Vi har en liten grej vi gör, när varje scrabble-omgång är klar. Det är väl en hemlig grej egentligen. Men äsch. Hej. Vad då? Ssscchhh. Det är ju bara ni här...
Vi brukar lägga en grej av något slag vid sidan av spelplanen, när vi är klara. Något som får symbolisera ett eller flera ord som känns speciella där och då. Eller här och nu. Sedan fotar vi. Sparar. Något att lägga i en framtidskapsel sedan, kanske?
Haha. Tänk er framtidens människor när de försöker förstå sig på brädspel: "Varför höll de på med sådana här små lösa pluttar?" Sedan får ni föreställa er hur framtidsmänniskan ifråga håller upp en av ordbrickorna mot näsan och säger till sin kollega: "Är det plast?" Sedan slänger han den snabbt ifrån sig och springer iväg. "Var de galna?" "Använde de plast till allting?" "Åt de det också?" "Till påsk?" Haha.
Ja, jag la i alla fall en duva. Försöka duger. Med det här med goda tankar och fred, ni vet. Försöka duger.
Eller det duger inte alls, förstås. Men men. Vi tackar vår lyckliga stjärna för solen i vårt kök, och planerar att måla en ny omgång ägg. Och snart ska vi äta något som doftar ljuvligt. Sedan kaffe på maten. Säll. Vet ni vad det betyder? Ett gammalt ord. Lycklig. Ja. Utan dåligt samvete, för de som inte har tak över huvudet och varm mat på bordet? Nä.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Mannen hälsar så gott. Att han vann. Hm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar