Tidsfrist. Tidsbrist.

"Utsläppen måste vända ner om bara tre år för att världen ska klara klimatmålen på 1,5 eller 2 grader. Den slutsatsen drar FN:s klimatpanel IPCC i sin tredje delrapport." 

Ni minns kanske att jag visade er en del - eller några delar - av ett av mina pågående konstprojekt för ett tag sedan? Hur jag satt där och klippte ut klockor. Små moraklockor i dockskåpsformat. Nu är de klara - allihop.

Men det är mest de här tre sista som är i centrum. De tre år vi har på oss, för att vända den smutsiga, skenande klimatskutan. "Nu eller aldrig". Nu eller aldrig. Med eller utan citat från FN:s klimatpanel - är det nu som gäller.

Det vore kul att få klippa ut några fler klocksiluetter. Som symbol för att vi klarade det. Det finns mer plats där, vid sidan om de brännbara röda sekunder vi har på oss. 

Har inte läst hela delrapporten, från början av april, bara tagit del av medias sammanfattning och några citat (de här ovan kommer från svt.se 220404), men det hela står ändå klart. Att: This is it. Nu spelar det ingen roll att göra saker halvdant längre, nu måste det vända, nu måste det hända. Om det ska finnas någon hållbar jord alls kvar. En plats där det går att springa barfota, även för kommande generationer, utan att de bränner fotsulorna av sig.

Tidsfrist? Tidsbrist!

Sköt om er. Och den lilla planeten.

<3

/helena

ps Femtiotvå klockor. Kurviga moraklockor. Som får symbolisera mitt liv. Och den tid den relativt moderna klimatforskningen har varnat för vad som kommer att hända om vi inte ändrar kurs. Jag är ungefär lika gammal som den tid varningslamporna har blinkat. I över femtio år har vetenskapen vetat - och varnat - ändå har vi inte lyssnat ordentligt på varningstecknen som hopat sig mer och mer. 

Vädrets makter har bokstavligt talat försökt blåsa fakta i våra ögon, men icke. Det har varit roligare (?) att massproducera och masskonsumera, som om det inte fanns någon morgondag. Och nu gör det kanske inte det längre. Tre år, mina vänner. En blinkning bort bara.

Självklart kan jag klippa många fler klockor. Som får symbolisera fler år bakåt i tiden. I många många år, mer än hundra, har det funnits de som sagt ifrån. De som försökt påverka i rätt riktning. Miljökämpar - långt innan ordet ens hade uppfunnits. Klimatsmarta typer, som såg vart det barkade hän, långt innan det barkade käpprätt åt...ja, ni vet det där varmaste stället. 

För att avsluta med något positivt vill jag ändå reflektera över att det till slut verkar som att även klimatpanelen lyfter bladen från munnarna och gör tummen upp för den enskilda individens insats. Till slut säger man något om att det kan göra skillnad, att bättra sig lite grand som enskild person. Många bäckar små. Och vi är ju många. Många som bor här på det här goa runda klotet. Och gärna vill fortsätta göra det. Många många årtusenden till.

Nu? Eller aldrig? Inget svårt val, va?