Art-igt

Det är väl lite som att sparka in öppna dörrar - att bjuda på konst här inne när LA BIENNALE DI VENEZIA slår upp sina stora, spännande och väldigt intressanta portar. Konst, förstås. I mängder. (Och jag som bara älskar ordet paviljong. Hur vintage är inte det då?) 

Där finns också dans och film, arkitektur och en massa annat kultur-mums! Venedig. Mm. En anrik kulturstad som nästan får det att vattnas i munnen. Hehe. Var ni med på den? Vattnas, Venedig. Haha. Jo, ni fattar säkert, fast ni inte vill. Västsvensk humor, ni vet. Den är bara så. Så...speciell.

Men jag kunde inte låta bli, blev så inspirerad. Jag förvandlar mig till en konst:ig, art:ig, fluga här i cyberrymden. Jag blir en liten surrande fluga som bidrar med några små artsy grejer här inne. Nygjorda. Om de varit gjorda av målarfärg, ja, då hade de inte ens hunnit torka.

Annars gjorde jag det lätt för mig. Gav mig själv två kriterier bara, inför att pilla fram de här digitala dukarna: Det ska inte föreställa något. (Va?) Och ordet art ska finnas med någonstans. I fall någon inte skulle fatta att det var konst annars. ;)

Lättare sagt än gjort, faktiskt - att det inte ska föreställa något. Tyckte nog någon slags fisk ville titta fram här. Åtminstone något slags blötdjur, fast det inte var meningen. Ville väl påminna oss om våra sköra havs situation.

Tror vi behöver konsten mer än någonsin. Det är bara konsten som kan förklara det oförklarliga på något begripligt sätt. Och som kan trösta oss när världen känns otäck. Läser om Ukrainas president, att han ska invigningstala och dessutom har bidragit med en text/bild - till biennalen. 

Alltså, är inte alla lite småkära i honom nu? Han känns larger than life. En människa som verkligen bevisar tesen om att en enda människa kan göra mycket positiv skillnad för andra. Är han vaken dygnet runt? Sover han alls?

Känns som att han är överallt. Som att han för sitt folks talan på ett sätt som imponerar och får oss alla att förstå lite bättre, vad det innebär att bli invaderad av främmande fientlig makt. Hur kriget kan kännas in på bara huden. Innanför ögonlocken. Alla bilder som vägrar försvinna, bara för att vi måste få blunda en stund ibland. 

Anyway. Tillbaka till konsten. Den, som kan vara både luddig och svårtolkad.

Eller betydligt mer IN YOUR FACE!

Det spelar inte så stor roll om din väg in i konstens magiska värld är krokig eller rak, bara du ger den en chans.

Älskar att höra att minoriteterna får breda ut sig och ta plats både här och var på årets italienska biennal med stort B. Romerna, finns där. Samerna. Och andra, vars röster måste få komma fram och höras. I ord. Och bild.

Det var det. Sju sjudande små-verk, från mig. For you.

Sköt om er.

<3

/helena

ps Tänkte lämna en länk här också, innan jag surfar vidare på LA BIENNALE DI VENEZIA. (Surfar runt på italienska där inne på hemsidan, vägrar byta till något annat, fast jag knappt kan ett ord. Jag menar, italienska låter ju väldigt vackert till och med i skrift. Eller hur?)

En länk till tre av mina och mannens något mer analoga verk. Tre med tema klimat, ni vet. Miljön, som också i allra högsta grad handlar om människorna.