Det letar sig in, överallt, krigets fasor. Även i våra bilder - även om det är klimatfrågorna som är i fokus. Miljö och klimat handlar (också) om människor. Därför är det inte särskilt ologiskt att det blandas in människorätt här och där.
Men. Det här ska inte handla så mycket om det fasansfulla, vedervärdiga som händer bara några stenkast bort från våra egna blågula färger. Det här ska inte handla om Putin och hans uppenbara hjärnsläpp. Det här ska handla om konst, igen. På ett ganska lättsamt sätt, igen Även om konstens betydelse som viktig tankeväckare, frågeställare och väckarklocka aldrig ska underskattas.
(Såg ni Kulturnyheterna igår? SVT, fredag åttonde april. Där berättas om en pågående utställning i Stockholm, med fyra av våra konstnärer som tog stark ställning mot det som kom att bli ett andra världskrig. Vera Nilsson, ett välkänt och engagerat namn. Bror Hjorth, ett av de andra. De gjorde vad de kunde för att via bildkonsten försöka öppna folks ögon mot fasorna som pågick.)
Och ägg. Jajamensan. Vi har tecknat och målat och trixat fram fler konstfärdiga ägg. Sorry, det verkar kanske som om jag har förvandlats till värsta påsk- och pysseltanten, men det är annat på ingång hit också, jag lovar.
Ni får väl låta mig hållas, helt enkelt, när jag tramsar runt med mina knasiga idéer. Som det här med kaffefiltren.
Jo, jag har tänkt länge att det borde gå att måla och så på kaffefilter. Och det gör det ju. En väldigt bra sak med just det här pappret är att det suger åt sig så bra, vilket visserligen kan göra att det går åt lite mycket färg i onödan, å andra sidan går färgen igenom så bra och gör baksidan lika fin som där du målar. Nästan ännu finare ibland - lite beroende på färgval, hur hårt du trycker, och hur flödigt du penslar ut.
Det återstående halvdussinet ägg är nu lika färgglada som de första, hoppas jag. För givetvis började jag genast tvivla på om de här verkligen blev lika bra som de första. Alltid dessa höga krav, alltid en tanke om att allt ska bli bättre och bättre hela tiden. Men så fungerar ju varken livet eller konsten eller vad det än är du försöker bli bra på. Det går i cykler, cirklar, och inte bara raka spåret framåt, även om övning också ger färdighet, förstås.
Haha. Ja, högt ställda krav på sin egen förmåga måste man ju också ha, om man ska utvecklas, menar jag.
Haha. Undrar ni varför jag skrattar åt det? Jo, haha, det handlar trots allt om kaffefilter här, och jag vet inte om det kan klassas som något annat än skrattretande och knäppt? Eller?
I vilket fall som helst är det ett smart sätt att komma undan bortförklaringar av typen: - Nej, jag kan inte börja pyssla och måla och hålla på med konst och sånt där - jag har ju inget material. Det måste väl köpas i förnäma specialaffärer? Och dyrt är det väl också?
Nej, det behöver inte alls vara dyrt. Och nej, man behöver inte köpa det i en särskild butik för konstmaterial. Det går ofta bra att gräva mycket närmre än så, där du står. I närmsta låda eller skåp. Eller i mataffären runt hörnet eller en liten bit bort bara.
Vad var det för musikprov som smög sig in? Hm. Jo, det är ju den återanvända baksidan till det som nu täcks av vår senaste klimatdebatt i A4-format. Den som kallas Pappersexercis.
För det var ju en del av vår tanke från början - att vi skulle återanvända pappersark som slösas på, i vårt fortfarande inte speciellt papperslösa samhälle. Vi använder baksidorna på trevliga framsidor. Som roliga musikprov och sådant. (Även tråkiga framsidor, av mer formell karaktär, har fått betydligt gladare skepnader med hjälp av fantasi, penna och pensel på sina baksidor!)
Färgglada oblekta kaffefilter. Vem trodde att den kombinationen ord någonsin skulle sättas samman till en kort och koncis, och sann, mening? Inte jag i alla fall. Kul kul och hyfsat klimatsmart. Allt behöver ju inte vara så seriöst här i världen.
Aha! Det var där det sjätte ägget var! Verkar som att tvättbjörnarna har kidnappat det. Väldigt kul att färga och förvandla ett helt vanligt vitt ägg till något helt annat. Mannen tycker det ser ut som ett riktigt fågelägg av något slag. Tja, varför inte?
Nja, jag är ju ingen papperskonstnär direkt. Men på slutet tyckte jag ändå att jag fick till något. Av kaffefilter. Något som skulle kunna vara en orkidé? Haha. Med lite god fantasi. Och med mycket färg och rätt klipp.
Jo då. Det ska nog gå att skapa ett och annat kul i den här vägen också. Är på god väg. Eller på väg i alla fall.
Får väl börja dricka te istället, antar jag.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Minns ni att jag köpte ett sprillans nytt inredningsmagasin för ett tag sedan? Och att jag fick så himla dåligt samvete över det? Över onödigt pappersslöseri, eftersom det går lika bra att låna på biblioteket och/eller läsa på webben istället.
Jo, det var faktiskt värre än så. Magasinet ifråga var dessutom inplastat. Och inuti plasten, utanpå själva tidningen - låg reklam. Usch. Onödigare än onödigt.
Men. Sedan hittade jag en annan liten papperssak däri också. Ett magasin. Om konst. Artportable magazine. En naggande god "pappersbunt" full av konstnärer och exempel på deras verk. Och en massa spännande tankar fick också plats där. När jag läste dem mildrades mitt dåliga samvete betydligt. Konsten kan ha den positiva inverkan på kropp och själv och samvete.
Spännande, var ordet. Orden.
Tänkte dela ett par av dem med er, här och nu. Som det här på sidan femton, där vi får följa med in i ateljén hos Susanna Slöör. Hör bara på dessa klokheter, om konsten att ta del av konst. Och att börja skapa själv:
"... det viktigaste är ditt eget möte med konsten, utan bruksanvisning. Att möta det okända. Sedan går det alltid att ta sig in i någons frågeställning, men startpunkten är att gå in och se själv först. Som betraktare gör man också ett jobb.
Susannas råd till den som vill ge sig in i konstens värld är tydligt.
- Börja skapa där du står. Det är en isflaksmetod - du hoppar på ett isflak som blir ditt första steg, sedan hoppar du på nästa och nästa och på så sätt blir din väg unik. Den blir rätt vilket hopp du än tar."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar