Kvinnan på fotot, jag vet fortfarande inte vem hon är, och så vill jag ha det. Vill att hon ska vara alla historiens kvinnor. Särskilt de bortglömda, de vill jag att hon ska symbolisera. De som i högsta grad fanns, men aldrig uppmärksammades. De som levde och stod i. Från morgon till kväll. Vecka efter vecka. År in och år ut. Hon.
Pressglas. I underbar och mönstergill form till påsk. Här med locket/överdelen något på svaj. Döljs det något däri, tro?
Hårt och mjukt. Rost och ljust. Kontraster som berikar. Det letade sig in en hästsko här, som följd av helgens spännande världscupfinal i hoppning, förstås!
Och den här broschen. Pärlemorskimrande. Ni har sett den så många gånger förut, men det kan inte hjälpas. Fredsduvan är vårens mesta fågel, så är det bara. Vad mer kan man önska i sitt påskägg, än fred på jorden - jag bara undrar? Och då menar jag självklart fred på HELA jorden.
Den här spetsen. Med sina blommor. På vintern tänker jag på dem som snöflingor, snöstjärnor. Nu tänker jag på dem som spirande spirea och brudslöja.
Tror inte vi kör någon formell uppradning av de fem fina. Tror bestämt att vi nöjer oss med att konstatera att just de här vintage-tingen är väldigt, särskilt, fina tillsammans.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Det var påskveckans första inlägg det. Tror bestämt att det var hönan som kom först...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar