Konstigt, samtidigt som allt går i lägre tempo på sommaren går allt på högvarv. All kultur, som legat i träda i flera somrar nu, ska börja snurra och spinna igen. Karusellerna ska börja köra igen. Festivalerna blomstrar och gatulivet ler. Men ändå är sommaren en slumrig tid.
Det är exakt så här jag ser på årets sommar - som en klarvaken badanka. Den behöver mest plaska och finnas till, men den kan inte låta bli att titta i alla sommardigra program och event-kalendrar. För den vill ju så gärna ta igen allt den förlorat.
Det är där jag tror våra kära badanka tänker fel. För jag tror nämligen inte vi har förlorat något (mer än alltför många ovärderliga människoliv förstås). Annars tror jag att de senaste årens kulturdvala och allmänt lugnare tempo ska ses som något bra. Eller åtminstone som något okej.
För det är okej att reflektera och ägna sig åt annat än det som vår världsvana badanka har fått för sig är livet. Det är okej - mer än okej - att låta tankarna vandra i lugn och ro. Du behöver inte alltid ha något på, kära fru Anka. Du behöver inte alltid ha koll på det senaste. Veta var festen är just idag. Och. Du måste tillåta dig att våga lyssna till dina egna tankar ibland också.
DET, om inget annat, hoppas jag den här tiden har lärt dem som inte vågade det förut - att våga lyssna på sig själva.
Våga lägga örat mot ditt eget tempo. Mot din egen färdplan. Mot ditt mål. Målmedvetet eller mera sökande, det beror på dig, lyssna bara efter, så hör du. Och glöm då inte, lilla rara vilsna plaskanka - att vägen är målet.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Och nej, ni behöver inte oroa er. Bloggen har nog mest löst upp hårdknuten i halsen, inte slängt av sig den seriösa blusen helt. Det kommer fortsatt att blandas högt och lågt härinne. Mest vintage såklart. Men visst ska även den här bloggen få lägga de stora tankarna lite längre ner i solväskan ibland. Det är ju trots allt sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar