Tänk om det inte blommar alls där ute? Bäst att ta det säkra före det osäkra och ta med sig några vintage-blommor ut, ifall ifall. Lite så tänkte jag. Inget är ju finare än de redan använda blommorna, vetja. Packade med mig både ditten och datten och...
...fikakorgen...
...och den här kramgoa mannen!
Kröklings hage. Ett riktigt smultronställe. På vägen mellan Borås och Fristad. Ett av de första utflyktsmål vi besökte när vi flyttade till Borås för trettio år sedan. Vackert då, ändå vackrare nu. Förädlad och upphöjd känsla att sitta i sommarkvällen och höra allt surra och pipa och kväda i skogen runt omkring. Fast det allra finaste såg vi redan på vägen till bilen, här hemma alltså - fågelungar! Mamma mås (eller är det pappan?) flög som en vakande hök över sina duniga telningar.
Det var en kväll i juni. Och inte vilken som helst heller - midsommarafton!
Bakom nästa buske och glänta och krön, där förväntar man sig en huldra, en vätte och en björn. Va? Haha. Nej, inte det där sista, blev bara så bra rim ju. Något trollskt ligger över hagen. Kanske satt näcken en bit bort?
Nej, det var visst "bara" mannen som, ackompanjerad av några lågt stående solstrålar, joggade runt med guran för att försöka slippa ett par envisa myggor. (Ser han inte ut lite som Lasse Berghagen här? Hehe. En ung Lasse Berghagen alltså.)
Sedan tog vi den välhållna lilla vägen över den magiska skogen. Gick förbi brusande vatten och kom fram i Mölarp, där den gröna ön - med sin fjärlisstig - gjorde kvällen ändå mer förtrollad. Fast det är en annan historia. Men jag måste ändå säga, angående det här med att ta en promenad klockan nästan elva på kvällen och ljuset fortfarande gör en sällskap i skogen - det är livskvalité!
Sedan gick vi tillbaks. Och mannen hittade sitt plektrum. Litet som en insekt ju, bland alla andra små rackare.
Skål för sommaren då! (Om ni undrade vad vi hade i termosen så var det hallonsaft. Jodå. Så präktiga är vi, även om vi drack den i de finaste ömtåligaste vinglasen med blodgivardroppen på.)
Sedan puttrade vi hem i våran bensinbil. Sorry. Ingen kan göra allt i miljöhänseende, men alla kan göra något. Vi kör begagnat. Och det bästa sättet att inte tära för mycket på jordens begränsande resurser är ju - som alla som följer den här vintage-bloggen vet - att använda det som redan finns.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Check! Har alltid velat sjunga Uti vår hage i en riktig hage, och nu kan jag kryssa bort det från min blyga, begränsade bucket-list. Även om jag gärna skulle göra om det any day. Tack Kröklings hage, för denna gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar