Se, tidlösheten tar form och (sitt)plats

"Prova glasögon lika omsorgsfullt som en ny hatt - de har samma förmåga att förfula eller försköna. Det finns idag hundratals modeller att välja på."

Visdomsord från 1965. Men det var egentligen något helt annat jag fastnade för, när jag bläddrade bland Kerstin Thorvalls flyhänta skisser, välfunna ord, välmenande råd och intensiva illustrationer i böckerna riktade till den unga kvinnan/tonåringen. 

I Andra boken till dig (Första boken till dig utgavs 1959) hittar jag följande text under rubriken - Lyckan i att kunna röra sig:

"Välståndet stiger och vi sitter. I bilen. Framför TV-apparaten. Vid matbordet, arbetsbordet, i tunnelbanan, i bussen. Vi står stilla i rulltrappor och hissar. Det talas om rullande trottoarer, och satiriker skämtar om den nya benlösa människan, som måste bli resultatet av att benen inte längre används. Man kan se framför sig en ny sorts kentaur. Hälften människa - hälften bil. ..."

Det är mycket möjligt att jag har refererat till just det här stycket tidigare, det är nästan det som är poängen: Att snacket om stillasittandet har funnits lika länge som rumpan. Haha, ja, nästan i alla fall. Nittionhundrasextiofem skrevs de här orden, för mer än femtiofem år sedan, och ändå kunde de vara tagna ur en debattartikel från igår, känns det som. Bilen, den finns fortfarande där, i debatten. Likaså tunnelbanan och arbetsbordet. Det är bara att byta ut TV-apparaten mot alla andra skärmar som vi använder oss av idag.

Debatten om skärmtiden som (eventuellt) hindrar små barns utveckling, är inte helt parallell med den om stillasittandet, för bland de minsta handlar det ju om annan viktig utveckling också, men medge att det är svårt att inte reflektera över att så mycket återkommer och återkommer och tuggas om och om igen. Oavsett om det gäller glasögonmode, tonårstiden, stillasittandet eller något annat. 

Vi lyssnar vidare om det här med motion, vi läser nästkommande stycke också:

"... Men i Amerika - varifrån ljuset kommer - har man nu nått fram till reaktionen. Man har upptäckt rörelsen som något nytt och nästan exklusivt. Kroppens egen förmåga att röra på sig. Så intressant. Så märkligt. Så behagligt. Och i Vogue och andra fashionabla tidskrifter visar man bilder på kända vackra människor, som på olika sätt rör på sig för att hålla sig unga, vackra - och levande. ..."

Och visst, det här känner vi också igen, fast då var de kända ansiktena kanske mest filmstjärnor och nu är de som smörjer in sig med rätt ansiktskräm och rör sig enligt den senaste motionsflugan, influencers och youtubers.

Visst är det lite kul att konstatera - inget nytt under solen. Och ändå matas vi med en massa nytt hela tiden. Och fortsätter att sitta stilla. Och att röra på oss. Om och om igen.

Håhåjaja.

Sköt om er.

Och kräm. Nej, haha, kram ska det ju va.

/helena

ps "... Också i Sverige har kloka män och kvinnor insett att vi bokstavligt talat sitter oss till döds. Läkare och hälsoprofeter har påpekat det hela tiden. Idrottsentusiasterna likaså. Men nu har det blivit modernt - highest fashion - att motionera. Människor som 'följer med' lämnar bilen hemma och cyklar istället ..."

Hämtat direkt från den ständigt pågående klimat- och hälsodebatten 2022? Nej, kloka, tidsenliga ord från Kerstin Thorvalls penna - och året 1965.