Samtidigt som det känns som att hjärnan mer eller mindre har checkat ut totalt, kommer ett utskick med vackra vyer från Hjärnfonden. Det är ytterst få saker som motiverar extra pappersåtgång i brevlådan numera, men det här är definitivt ett sådant. Det är, bokstavligen, livsviktigt.
Sommaren har tagit sig in i varje hjärncell och fiber, känns det som. Det är svårt att tänka seriösa filmtips och politik, det är svårt att tänka allvarliga tankar när grönskan spirar inspirerande och låter sina knoppar spricka upp i sommarens allra gladaste leenden. Men ändå. Jag surfar in till en av mina favoritsidor: Hjärnfondens.
Eftersom jag älskar allt som har med våra hjärnors nästan outsinliga vindlingar att göra, kan jag inte heller låta bli att ständigt ta reda på allt som kan gå fel där inne. Och hur viktigt det är att vi sprider det friska ordet och stödjer forskningen för ett bättre liv.
"Inuti en barnhjärna ska det finnas roliga funderingar, drömmar och tusen olika frågor - inte sjukdomar, skador och annat som gör livet svårt."
När jag dammar den gamla skallran märkt med sommarens vackraste namn; Lovisa, tänker jag på just det: Sommarlovet. Lov-isa. Sommarlovet. Det omdebatterade. Är det för långt? Får barnen verkligen lata sig så länge? Är det verkligen bra för dem?
Ja, jag tror det. Sommarlovet är en tid för återhämtning, visst. Men också en ledig tid då nyfikenheten och vetgirigheten kan hitta andra vägar än i den vanliga vardagen. Andra vägar lika med andra tankebanor, tänker jag. Det är bra att upptäcka saker på ett mer fritt sätt. Studera insekterna i gräset. Känna hur sjöns botten leker med fotsulan. Låta tiden gå. Fundera och tänka ut saker och ting utan tidspress. Låta stunden få styra vad du ska göra, eller inte göra. Läsa precis vilken bok DU vill, i just DIN takt. Bara vara. Bara vara DU. DU är bra.
Kanske får du tid att kasta den där cerise bollen till den svarta glada hunden, en lång lång stund. Och förmodligen är det precis vad din växande hjärna behöver just då. Just nu. För att må bra och orka med ett nytt läsår så småningom. Det är i alla fall min bestämda åsikt.
För att jag tror och hoppas så mycket på den uppväxande generationen, och för att jag vet vilka utmaningar de står inför, läser jag om Barnhjärnfonden och dess många viktiga områden. För att jag önskar att fler barn och unga fick må bra, läser jag. Försöker förkovra mig. Försöker (fortfarande) förstå varför så många unga mår dåligt.
Tänk om vi kunde komma längre där, och få forskningen att förebygga dåligt mående i tonåren, till exempel. Tänk om vi kunde förebygga mer, genom att lära oss mer? Dela kunskap med varandra och stödja forskningen framåt.
Livet, det är så skört. Det finns så mycket vi kan råka ut för, så många diagnoser våra hjärnor kan få. Vi kan inte gå och tänka på allt det där hela tiden, men vi kan engagera oss lite lagom allihop - och bidra med en gåva till Hjärnfonden och dess många vitala utvecklings- och forskningsområden.
Våra hjärnor är fantastiska! Önskar så att fler fick chansen att må så bra som möjligt och möjligheten att utnyttja sin fulla hjärnkapacitet och potential.
Tack Hjärnfonden, för att jag fick lite onödig och helt nödvändig post i lådan!
Sköt om er. Och era knoppar.
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar