En handfull smycken

Nästan som en Fem särskilt fina - i miniformat. Några somriga smycken som får plats i handflatan. Alla är dock inte inköpta second hand. Men alla är behjärtansvärda på något sätt.

* En elefant, för att påminna om de superintelligenta bjässarnas utsatthet för tjuvjakt och slakt, på grund av människors girighet och ständigt negativa påverkan på djur och natur.

* Snäckan. Blåmusslan. Den är vintage och vacker och symboliserar haven. Världshaven, som vi måste vara rädda om. Mängden smutsiga, farliga utsläpp måste minska, helst upphöra. Vi måste sluta behandla haven som stora badkar för gigantiska fraktfartyg. Plast och annat skräp måste bort från våra vatten. Avfall och hav, två oförenliga ord, som olja och vatten.

* Två små dalahästar. En för varje öra. Så att man lätt kan höra dem viska om sina vänner vildhästarna.

* Har du ett extra hål i örat tycker jag att du ska sätta freden där. Vi behöver höra fredens röst nära våra trumhinnor hela tiden nu. Nu nu nu måste krigen ta slut.

* Löv. Vem älskar inte löv? Gärna ett genombrutet och halvt multnat. För att påminna oss om de smått enastående processer som naturen utför varje år. Från musöron till gulnat och skrumpet och borttrollat.

* Fjärilen. Förvandlingskonstnären nummer ett. Från puppa till fullfjädrat flygfä. Just den här låter sina vingar berätta om projektet Flicka. "Jämställdhet är en mänsklig rättighet men världen ser annorlunda ut. Varje dag nekas flickor skolgång, tvingas in i barnäktenskap och utsätts för könsstympning. Därför driver Svenska FN-förbundet projektet Flicka. ..."

Det är ingen brosch, faktiskt. Den ingår inte i den lilla, men naggande goda, brosch-samlingen, egentligen. Det är en pin, som ingår i mannens pin-samling. Men självklart var jag bara tvungen att norpa den så fort han fick den!

Han har ganska många pins som påminner om saker vi måste fortsätta prata om, som det faktum att det fortfarande finns något så människofrånvänt och förhatligt som minor här i världen. Barn stympas av de vuxnas konflikter och krig. 

Ibland är det nästan så man skäms över att vara vuxen, så är det bara. Tur att vi inte tillhör de vuxna som generaliserar och drar alla över en kam. Det finns ju så himla många bra vuxna här i världen också. Så är det ju.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Här kan ni läsa mer om projektet Flicka, om ni vill.