Hej på er. Hoppas ni har fina dagar. Här hemma tittar vi på finsk serie och läser norsk bok. Hör glassbilen köra förbi samtidigt som vi lägger både sia och triumf (förutom två svenska ord är det dessutom två glassmärken, reds.anm.) i scrabble.
Tänk om man skulle sätta upp en gardin där ändå? Nej, så tänkte jag inte. Vill egentligen inte ha gardiner alls, men har något litet tygstycke i en del fönster ändå (som den gröna klänningen i köket, ni vet). Men det här gamla påslakanet är så himla snyggt. Tunnslitet. Har säkert hängt med mannen i mer eller mindre hela hans vuxna liv. Vi funderade seriöst på att slänga det vid senaste tygrensningen, men sedan blev vi förbannade.
Jo då. På att gammal textil som inte bör/ska återanvändas via second hand-marknaden bara ska slängas i brännbart. Va?! Har vi inte kommit längre än så?
Varför finns det ingen rutin på våra återvinningscentraler för att samla upp och skicka kläder, mattor och annat tyg vidare till ställen som kan återvinna textilfibrer till nya textil-gods av diverse slag? Jag bara undrar. Visst låter det både märkligt och bakvänt och knäppt? Och klimatovänligt.
Att använda kläder och tyger på nya sätt, det vet jag att vi redan är bra på, särskilt här i vår bygd. Sedan gammalt finns det ju dessutom nya sätt att bruka trasmatte-tekniken. Att väva nya traditioner av gammal teknik.
Men det här med att återanvända själva textilfibrerna då? Frågan stör och berör. Känns angelägen. Måste utredas vidare, känner jag.
Anyway. På grund av att det här underbara påslakanet från anno 70- 80-tal bara skulle bli till lågor och aska annars (och ja, fjärrvärme, men det duger ändå inte att släppa ut så mycket fossilt i form av återanvändbara material år 2022, tycker jag) fick det tvättas och fräschas upp. Och komma upp i fönstret. Skrynkligt och dant. Men ursnyggt!
Men den randiga, ärvda, grå/röda mattan som legat i många många år i arbets- mys- och läsdelen av vårt sovrum, den fick faktiskt gå i brännbart nu. Nu när bonaden fick lägga sig platt och pretty där istället.
Känns sorgligt, men vi orkade inte lägga den slitna gamla mattan i någon mellanstation (läs förrådet) i väntan på att reda ut hur det verkligen förhåller sig med textilfibrernas återvinning. Burn baby burn, typ. Så otroligt sorgligt samtidigt, om vi inte har kommit längre med återvinningstanken och textilfibrerna. Fortsättning följer. Jag ska ta reda på mer om det här. Har redan ring ett par samtal i ärendet, ska ringa fler. Om inte förr, så när semester och ledighet är över för kontorsnissarna. Lovar hålla er uppdaterade.
Kanske är platsen/landet/staden/kommunen där du bor mycket bättre på det här? Har din plats på jorden kommit längre vad det gäller återvinningen av olika textilmaterials minsta beståndsdelar? Dela gärna dina kunskaper och tankar med oss andra här inne. I en kommentar. Eller ett mail. Jag vet ju att det finns länder som inte "bara" bränner utslitna och uttjänta kläder och mattor och dukar och dylikt. Kanske bor du på en sådan plats? Berätta gärna mer om det i så fall. Tack på förhand!
Hoppas ni är rädda om er på vägarna där ute. Oavsett om ni är på väg till eller från något. Ta det lugnt. Oavsett vad motorvägen heter. Vi har just börjat läsa ett par rader i E 18 av Knut Faldbakken, och det känns märkligt att det samanfaller med det hemska brott som begåtts i Norge i midsommarhelgen. Men så är livet - fullt av sammanträffanden.
Mali. Läste ni om hur många civila som dödats där? I en sedan länge pågående konflikt. Det var inte i det allra senaste nyhetsflödet jag såg det, men relativit nyligen. Varför jag nämner det? För att vi måste fortsätta blicka längre ut över världen, för att vi inte bara får stirra oss blinda på det som händer i vår omedelbara närhet.
Människorna i Mali är också våra grannar. Världen är inte så stor som vissa tror. Alla som på den här planeten bor - de är våra grannar. Vi ska finnas där för alla oskyldiga offer. Inte minst barnen. De ska alla få plats i våra tankar och omsorger.
Med det sagt sänder jag givetvis mina bästa styrketankar till de drabbade i Norge. Skönt att höra att de gick i ett spontant Pride-tåg där ändå, för att visa att de inte låter sig tystas. Kärlekens röster måste höras och höras. Och höras.
Hittade så många fina böcker när jag rensade i ett av våra bokskåp häromdagen. Hittade framsidor jag verkligen glömt. Som den här. Så snygg! Tyvärr minns jag inte om dikterna var bra... Får väl kolla upp det någon vacker dag.
Just nu bläddrar jag mest i mina gamla vänner; inredningsmagasinen. Gärna med jultema. Ni vet ju att jag gillar ljus och värme mer än något annat i sommartid. Alltså som i julgransljus och varma färger på textiler och pynt. Gillar att se den gröna lätta sommardagen ovanför tidningskanten, som kontrast till det rödlätta magasinet fyllt av antika kälkar och rutiga julhjärtan.
Läste förresten i ett från 2007 nyligen. Inte med vintern i fokus, utan ekologi och miljö. Det slog mig hur lite som egentligen har hänt på den fronten. Missförstå mig rätt, det händer ju jättemycket på klimatområdet hela tiden. Det går framåt. En hel del rör sig i rätt riktning, jag vet (även om matt-fibrerna fortfarande ska bli fjärrvärme tydligen...), men ändå. Snacket. Det låter väldigt likt. När jag läser orden som är femton är gamla, låter de förvånansvärt lika de som fortsatt gafflas. Som om tugget aldrig utvecklas, tidsanpassas eller börjar silas finare.
Konstigt.
Trots extremväder. Trots den pågående uppvärmingen. Trots att alla vet att det inte finns något sedan längre. Trots det, går snacket nästan likadant.
- Det vore väl kanske bra om vi handlade mindre mängd grejer, säger många nu också. Men det duger ju inte. Vi måste handla mycket färre nya grejer! Bara köpa begagnat, när det går.
Och börja med att titta på vad vi själva redan har. Vad kan man förvandla till något annat? Med lite fantasi, ett par spikar och mycket påhittighet kommer man långt. Utan att röra sig en meter i affärens riktning. Eller pilla på några lättåtkomliga digitala köp-nu-knappar.
Sköt om er.
Och simma - och handla - lugnt.
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar