Haha. Ja, vad ska man tillägga? Det var ju det här med att det är så populärt med avatarer... Bland svenska antika musiker och så, menar jag. Och mannen är ju nästan antik, hehe. Och jag är pretty semi-antik i alla fall. Så då så. Here we are - våra avatarer. Med gitarren i högsta hugg! Ser ni hur gitarrkroppen liksom flyter samman med själva mannen? Är särskilt nöjd med den detaljen, måste jag säga. Haha.
Annars kan man väl inte kalla den här lilla hälsningen för något annat än semi-bra. Lite som om en färgbegåvad fyraåring skulle varit i farten med kritorna eller så. Haha. Och när jag jämför med de små och deras förmågor, då vet ni att jag alltid förhåller mig mycket ödmjuk inför deras otroligt kreativa tänkande och allmänna härlighet.
Gjorde ju faktiskt en avatar som var riktigt bra för ett tag sedan, men sedan havererade ju min bästa blogg-dator och däri någonstans försvann min sköna avatar. Men, här började jag om och försökte hamna i ungefär samma linjer. Randiga tröjan - på plats. De massiva låren - Yes! Och håret på en skön och grå och galen ända. Fina grejer.
Och nej, mannen är inte enögd, bara kepsen som kommit lagom på svaj och döljer den andra djupa källan.
Rolig & solig & funny & sunny. Det är vår glada midsommar-duo det. Och det är så mannen och jag hoppas att er midsommarhelg är - och förblir!
Sköt om er.
Och kram.
ps Ja, det var den lilla grejen det. Något enkel i sin utforming kanske, men ett lite skoj hej. Okej? Och hej hej.
Och förresten - det här är dagens riktiga inlägg - länka er gärna bakåt om ni inte hunnit ta del än. En aning, liiiite mer seriöst, hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar