Det snackas så mycket om den biologiska mångfalden nu, vilket naturligtvis är jättebra. Men sedan pratas det allvar - om många arters hotade existens. Då är det lätt att tappa modet. Men gör inte det - agera istället. Och som folk agerar! Jag reagerar positivt på de som följer experternas råd att inte städa sina trädgårdar minutiöst. Låt lite vara kvar. Några vissna fjolårsblad, till exempel. De blir mums får någon liten larvig grön, hihi, individ.
Och det där med att vara ivrig att rensa upp efter vårlökarna, så att man inte orkar vänta på att snödropparnas blad får vissna och multna av sig själva, det går ju bara bort nu. Nu när vi vet att det ivrigaste städandet hindrar många arter från att leva vidare. Det kan vara bra att tänka på en lagom vild skog som förebild, där sköter sig förmultningsprocesser och sådant oftast (när systemen inte är störda på något sätt) genom symbios mellan väder och vind och djur och växtlighet. Låt åtminstone en del av din trädgård vara lite vild, om du har plats för det.
Pollinatörerna - de måste vi vara extra rädda om, de är direkt ansvariga får att många av våra grödor ska kunna bli till och sedan skördas och bilda vår mat. Framförallt bin, är bokstavligen livsviktiga aktörer bland blommor och blad där ute. Men även andra insekter och fåglar bidrar ju.
Läste just något om vildbin, hur de är de riktiga tuffingarna bland bin. Hur de bara jobbar och jobbar, oavsett väderlekens omständigheter. Medan andra bin kan få för sig att lata sig när det blir lite kallare och regnigare och rent av gråare väder, jobbar vildbina bara på. Så dem måste vi vara extra rädda om.
Insektshotell och sandbäddar, två bra saker för vildbina och andra små, har jag läst på. Något för din trädgård, kanske? Om det inte redan finns där, vill säga. Tycker jag ser fler och fler som gör plats för trädgårdens minsta invånare, med hjälp av grunda vattenbad och små regnvatten-uppsamlare, bland annat. Och en och annan gammal multnande trädstam. För att inte tala om de rara amatörodlare som upplåter en del av sin lott till ängsblommor och längre strån och sådant mumsigt.
Men andra ord, städa inte så frenetiskt i din trädgård, låt det inte bara bli en gräsmatte-autostrada, låt det finnas små skrevor och ihåligheter att bo och leva och verka i. Då kommer fjärilar och bin och deras kompisar belöna oss rikligt med mat imorgon och nästa år också.
Om alla gör en liten liten del av arbetet med att försöka stoppa den stora artdöden, ja, då kommer vi komma en bra bit på den klimatsmarta vägen. Många bäckar små. Många små skärvor bildar något helt - och vackert - tillsammans, you know.
Sköt om er. Och de små.
/helena
ps Men läs på först. Bihotellen ska ju inte se ut hur som helst. De ska ha en viss längd och inte vara öppna rakt igenom (bambu)rören, till exempel. Läs på. Googla upp seriösa naturvårdssidor först, innan du börjar gräva fram sandbäddar (som ska vara ganska djupa för att vildbina ska trivas där) och så.
Finns ju dessutom massvis - tonvis - med miljövänlig och trädgårdsinriktad litteratur att låna på alla våra välsorterade bibliotek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar