Vi vill ju så gärna tro, även om vi egentligen inte tror.
Vi vill så gärna tro att de som inte finns med oss längre har vingar nu, även om de inte var några helgon direkt.
Även om de flesta bara var vanliga människor, som vi andra som är kvar här, vill vi så gärna tro att de flyger omkring oss nu, är närvarande i våra liv varje dag, ändå. Och inte vet jag, kanske är det så. En sak vet jag:
Att ingen som har någon som fortfarande tänker på henne/honom kan vara borta på riktigt. Så är det bara.
Nu tänder vi våra ljusaste minnen. För alla dem som vi egentligen inte har förlorat på riktigt - det bara känns så.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar