Stjärnor

Det finns inga bilder på Börje Salming bland mina gamla utrivna sportbilder från Rekord. Men jag tänkte att vi kunde titta på några av dem ändå. Skannade in en bunt (har inte rensat bort svarta scanning-kanter och så, det får ni stå ut med), några har ni kanske sett passera revy här inne tidigare, men de tål att tittas på igen. Och igen.

Sicka sköna lirare! Nackas brorsa, bland annat. Lite fotboll måste vi förstås ha. Joxa med trasan, som man sa.

Jaha, se där, det smyger sig gärna in lite Elfsborg här och var. De sitter ju fast härinne, i min bröstkorg. Djupt inne i det klappande sport-hjärtat.

- Var det Malmö som vann allsvenskan? Hehe. Som ni hör på den frågan från mig till mannen (och hans svar: - Ja, jag tror det...) är vi inte särskilt engagerade i allsvenskans detaljer. Som vem som vinner och så - om det inte råkar vara Elfsborg då förstås.

För att återgå till stjärnor på is, Börje Salming hade inte börjat sin hockey-karriär på riktigt när de här klassiska stjärnorna poserade framför kameran, han var ju bara barnet då, elva år, 1962. Men det hindrar inte att de här 60-årsjubilerande samlarbilderna passar som hyllning till en legendar som satt evigt blommande isrosor i oss.

Fler skridskoåkare, och flera snygga veteranbilar.

Ännu en idrottspersonlighet från ett land som inte längre finns. Men här var det mest bilen jag föll för - vi hade ju en sådan liten bubblig Bubbla när jag var liten, vetja. Fast den var grön.

Är ju inte så förtjust i boxning egentligen, men den här mannen gillar jag desto mer. Han dansade i ringen och hade en sylvass tunga. En mycket engagerad person. Dedikerad. Sådant gillar vi ju. En eldsjäl som brann, inte bara i ringen.

Oj, mer boxning, det var väl inte meningen? Nej. Men jag tänkte att det var fint med en Cadillac och att Bosse Högbergs stone-face här påminde lite om Börjes oslagbara, vinnande koncentration på isen. 

Ett stenansikte kombinerat med de här uppspruckna leendena, det borde fånga något av Börje Salmings anda, tänker jag. Även om han inte hade något särskilt att göra med just Frölunda, va? (Ser ni förresten de gamla gamla loggorna? Innan det började divideras en massa hit och dit. Kommer ni ihåg mitt förslag? Med pudeln? Hihi.)

Mera fotboll. De här tog jag mest med för att gräset är så grönt och för att han där i mitten, målvakten gissar jag, har så cool keps.

Haha. Cirkelgåtan. Här är det nog för smått och otydligt för att ni ska kunna vara med och lista ut vilka sporter som visas i varje rund ruta. Haha. Tycker mig skymta en stigbygel där längst ner. Jojo.

Här handlar det i alla fall om handboll. Den här bilden tog jag mest med för att de har den finaste bokstaven som finns på sig: H som i Helena. (Och för att det här laget inte verkar särskilt samspelta. Åtminstone inte ur aspekten: Var är fotografen? Åt vilket håll ska vi titta?).

Leyton Orient. Lite konstig sammansättning av ord i det laget, va? Finns de fortfarande? Någon som vet? Orkar inte googla mer just nu.

Bucklan! Vi måste förstås ha en pokal på plats också. Här är den. Shiny and nice, eller vad det nu heter på spanska.

Vilken snygg båge! Och en hyfsad Grahn på det, för oss naturälskare. (Visste ni förresten att Elfsborg var inblandade i Allsvenskans mest målrika match i år -22? Jodå, mot självaste vinnarlaget Häcken och allt. 4-4. Så visst kan de, Borås-grabbarna!)

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Det här inlägget dedikerar jag till Börje Salming, en stor idrottsman, som finns både på näthinnan från förra veckans hockey-gala och långt in i bakhuvudet från min barndoms alla sportrika stunder framför TV:n med min egen pappa. Så det här blir också en liten hyllning till min egen pappa. Tack pappa, för våra många mysiga stunder framför skidor och hockey och annat under min uppväxt. De lever kvar.