Det är en slags besvärjelse. Det kan låta nästan som en bön, fast jag inte är religiös för fem öre. Tror ju bara på kärleken. "Bara". Men ändå, jag tänker mig att vi alla behöver den - besvärjelsen som handlar om att försöka lägga fokus på allt det ljusa. Lättare sagt än gjort när bomberna faller och koleran sprider sig med en livsfarlig fart. Jag vet. Men låt oss ändå försöka. Låt oss bli bättre på att se allt vi faktiskt gör, istället för att grotta in oss i allt det där vi faktiskt inte hinner.
Som det här med att något härligt lyser i adventstid nu, men att man kanske inte riktigt hunnit, ehum, ta hand om restmaterial som överblivna lampskärmar och diverse sladdtrassel. Snart nog är det dags att ta fram samma gamla lampskärmar igen, och då känns de ju ofta som nya. "Nya" alltså. Alltså är det kanske inte ens någon idé att lägga undan dem, de kanske bara ska stå där på golvet och skräpa? Nej då, det är klart att de ska plockas undan över jul och nyår och så. Imorgon kanske. ;)
Sedan har vi ju de där böckerna ja. De som vi, mannen och jag, brukar få äran att förmedla vidare till barn och ungdomar som vi hoppas ska upptäcka läsglädjen och känna längtan efter att lära sig mer och mer och börja gå i vidare och vidare cirklar. Ja, de står där i sina kassar och har inte hunnit komma någonstans ännu. Men snart så. "Snart"? Nej, snart!
Låt oss tända ett ljus för hoppet om att bli bättre och bättre på att fokusera på allt det vi faktiskt gör, och inte hänga upp oss på småsaker. Låt det bli vår besvärjelse. Låt det bli vårt motto: Se på allt det vi faktiskt hann, mina vänner! Glöm inte att titta på allt det ni faktiskt har gjort. Det blir en hel del, jag lovar, även om vissa pepparkakor skulle råka bli vidbrända, en dammråtta skulle rocka loss sina lurviga i stjärnans glada sken - och en och annan lampskärm skulle bli stående ett tag för länge i ett mörkt hörn.
Sköt om er.
Och kram!
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar