Mitt mest kärleksfulla försök

Här är det - slutresultatet!

Det började väldigt enkelt, med en idé jag fick för någon vecka sedan. Fast egentligen började det ju ännu enklare, som ni såg i förra inlägget.

Lite mer substans och konturer tog sedan plats och form.

Började känna mig skapligt nöjd här, här kunde det ha slutat om det inte känts lite föör gult. Gult är fint men...

...här ville jag ha en mörkare ton som bakgrund. Så där ja, vi börjar närma oss det kärleksfullaste försöket.

Här är det, igen. Mitt försök att skapa ett frimärke som heter duga. Det här duger väl hyfsat bra, va? LOVE!

Hoppas det kan inspirera någon att skicka ett par röda, varma kråkfötter till någon älskad vän där ute.

Sköt om er.

Och kram.

/helena

ps Men egentligen började allt med en text på SVT-text i början av november. Den fjärde, femte läste jag följande rubrik - Världens dyraste kärleksbrev ställs ut - och blev inspirerad att skapa ett eget, egensinnigt och allmänt väldigt kärleksfullt frimärke. Och vad kan vara mer fyllt av just love, i hela vida världen, än ett historiskt kärleksbrev?

"Ett gammalt kärleksbrev värt tio miljoner kronor visas i helgen på frimärksutställningen NorrPhil i Täby. 

Det 150 år gamla brevet är frankerat med ett unikt frimärke, en 'Blue Boy' från 1845. Det provisoriska frimärket gavs ut av postmästaren i New York innan USA:s första riktiga frimärken kom två år senare. 

Brevet avslöjar en hemlig och förbjuden kärlekshistoria mellan två sysslingar. Alla parets brev avslutades med 'bränn som vanligt' eftersom paret inte ville att kärleksrelationen skulle bli känd."

Jo då. Mitt är väl kanske också lite unikt? Ni får gärna använda det som inspiration att skicka några ord fulla med kramar och annat mjukt till någon vän. Snigelpost är ju alltid kul att få, men digitalt går förstås också bra.