Men fortfarande så klok så klok

Det är den enda sak jag hängt upp. Den hänger där och gör mig lite glad när jag sitter här och jobbar. Klok.

Själv blir jag inte klok på världen, inte på minsta sätt. Spelar ingen roll hur man vänder och vrider på den - världen alltså. Den förblir en gåta. Verkar mest som att människor vill köpa mer och mer nya saker bara. Fast det känns kanske mest så när vi befinner oss mitt i en väldigt köphysterisk tid?

Kan inte förstå hur det har blivit så, att julen ska förknippas med en massa handlande. Inte som i handling - göra något för de sämre bemedlade eller de som lever på flykt undan den ständigt ökande temperaturen, utan som i att gå och handla fler nya grejer.

- Men om ingen köper nya saker, då finns det ju snart inget att köpa på begagnatmarknaden heller. Det var någon som sa så och jag skrockade lite för mig själv:

Jo, det kommer fortsätta finnas oändligt många saker och ting att handla second hand oavsett om det slutas att producera en enda ny grej till - så många (onödiga) saker tillverkas det idag runt om på vår jord. Bara för att.

Jaja. Den gamla ugglan reflekterar kanske inte så mycket längre, men den är fortfarande för klok för att kasseras. Är det en brist eller ett positivt särdrag? Att bli själaglad över att hitta en gammal uttjänt reflex i en second hand-jackas mjuka ficka?

Sköt om er.

Och kram.

/helena