Med hjälp av en solnedgång vi mötte, väl valda delar av Tildes kärleksfulla teckning till mannen, en framsida, vårt välanvända köksbord, plus ett par knapptryckningar som simulerar en brinnande himmel bortanför det högsta trädet, vill jag tacka.
För jag vågar inte tacka med ord, de var hon ju så himla bra på att använda själv. Tack, bästa Kristina Lugn. Du har funnits med mig sedan jag var mycket ung. Därför känns du som en vän. För det - och orden du gav oss - är jag dig oändligt tacksam.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar