...och jag kan förstås inte låta bli att lägga mig i.
Fylla i lite.
Och färglägga en aning. I skiraste försommargrönt.
Fast bara på låtsas. För fotot är så fint precis som det är. Med fyra generationer i det gråa gröngräset. En av biblarna har tillhört Margareta, fast hon egentligen bara skulle hålla reda på den åt Frans Otto, medan han var till Amerika. Margareta gifte sig sedan med Johan Gustav. Den andra bibeln blev dottern Gustafvas, till minne av konfirmationen 1879.
På fotot återfinns Margareta, Amalia, Signe och Karin. Älskar särskilt den gamla handen som ligger där så lätt och varsamt på flickans axel.
Funderar på att rama in det lilla fotot på något sätt. Känns för fint för att bara ligga kvar bland bladen på den heliga skrift.
<3
/helena
ps Kan vara det roligaste som finns att fotografera av - gamla foton. Att bevara, att förnya med hjälp av det digitala. Eller bara låta dem vara, gärna omgivna av ting som ger dem tyngd och tillhörighet, i tid och rum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar