Hallå där! Har ni lyssnat på alla digitala vårkörer där ute i cyberrymden? Har ni hört alla vanliga, ovanliga första majtal spridas på alla sociala medier? Eller låter ni helt enkelt tystnaden råda. För lite tyst känns det allt. Även om man såklart kan lyssna på en rogivande ett-noll-baserad majbrasa via skärmen, om man vill.
Jag tänker inte hålla tal. Tänker inte ens visa upp några av mina gamla foton från den där valrörelsens första majdag för några år sedan. De har ni redan sett, flera gånger. Jag tänkte hålla det hela kort bara. Helt kort konstatera det jag alltid konstaterar: Att jag är j-vligt trött på alla obehagliga ismer. Rasismen. Egoismen. För att bara nämna två av de värsta.
Och så vill jag tillägga hur skönt det är att konstatera att de fått maka lite på sig nu i dessa omvälvande tider. Att vi väljer varandra. Väljer att blicka ut över våra medmänniskor. Väljer solidaritet och omtanke. Saker, ting och människor - tider, nu och då och sedan, inget av det är bara svart eller vitt. Vi måste fortsätta jobba på att bli bättre på att se alla nyanserna. Kan vi tumma på det?
Laleh. Hon säger det, som vanligt, så bra. Det kommer bli bra. Vi är alla stenar i havet. Och jag fortsätter förundras över exakt hur musikaliskt begåvad denna unga kvinna är! Hon får det att verka så enkelt. Och barnkör på det!
Kan vi inte bestämma oss för att utse den här låten till den här tidens (och alla tiders) officiella kampsång? Jag tror vi - ja, hela planeten - behöver den. Och Laleh!
<3
/helena
ps Vad gör jag annars då? Allt möjligt faktiskt. Hit in har jag eventuellt något lite annorlunda på gång. En slags intervju. Vi får se. Och så tänkte jag tipsa lite om vad - vilka - som inspirerat mig mest den senaste tiden. Men först av allt vill jag visa er lite fler träd som jag "planterat", de dyker snart upp ur den digitala myllan här inne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar