Pro. Menad.

Nummer 19 får mig att tänka på förra året, då när allt var som vanligt ända fram till slutet

Nummer 24 får mig att tänka på julen, får vi uppleva en i år också? 

Huset med en gran, får mig att fortsätta tänka på julen, tills jag ser den lilla Buddha-figuren som sitter därunder, då börjar hjärtat ta långsammare steg

Soda Stream står det på den kapsejsade fotbollen. Den har punktering, som resten av (sport)världen

I en bil hänger Wunderbaum på Wunderbaum, som om någon fortfarande hoppas på frisk luft

Passerar parallella världar i villakvarteret där en ensam ladugård har överlevt, mönstret med trekanter får mig alltid att le

Någon joggar

Någon mer joggar

Det är alltid någon som joggar

Vart är de på väg?

Mot jordens kant, tänker de stanna om de når den?

Nej, de tänker fortsätta jogga. Och jogga. Och jogga.

En talgoxe vågar landa på grenen mitt framför mitt ansikte

Sedan flyger den igen

Är det en sparbössa? En gris

En randig gris står på trappan och ler, jahaja

Mer porslin

För fjärilar och andra små törstiga

En kopp på svaj, en kanna 

En oas för de små liven

Ser en rosa skottkärra och undrar om allt skräp och visset och överblivet och bortklippt blir roligare att köra om den är rosa

Känner ömhet när jag ser de fula studsmattorna i de fina trädgårdarna - för att någon stor låter någon mindre stor hoppa, fast det är så fult

Dubbeldörrar. Garagedörrar. Gamla. Vackra. Funkis när det är som bäst och mest. Som hämtat från min egen barndoms barndomshem 

En ensam röd tulpan, som en fana, en påminnelse, en fackla, en kärleksförklaring från människa till jord till människa

Den gamla kaktusen bor kvar i samma fönster som den alltid bott, och bredvid har en skir häck precis flyttat in

De nya husen ser så stela ut, som om någon behöver rufsa om dem i rabatten. Släpp ut håret, tänker jag

Någon har skrapat sin dörr, men inte målat, som en lott som någon skrapat fram en vinst på, men inte brytt sig om att lämna in, det är fint

En lott. En mån.

Är du rädd om din mån?

Glad åt din lott?

Den tyste, ensamma trädgårdsarbetaren

Någon kallar den kanske för robot

Jag tycker den borde kallas hjälte, (o)ljudets hjälte

I de högsta husen reflekteras ljuset från det ännu högre huset, alltid är det någon som ska vara störst, bäst och vackrast 

Ser både en ljusblå bubbla och ett lejon som bankar på dörren, och undrar om jag helt plötsligt har hamnat i romanen som vi just läst ut, längtar efter böcker som aldrig tar slut

Ser platsen där hon bodde som försvann en vacker vår, undrar, undrar, undrar så vart hon tog vägen

Solen är vaken

Och jag känner alla årstiderna i mig, utom sommaren, för den finns här runt knuten
 
På den lilla allmänningen har det planterats träd. Små träd. En dag ska de också bli stora och gå till Folkets Park. Nej, men stora ska de väl ändå bli? Någon gång. En gång. En annan gång. När någon annan går förbi.

<3
/helena