Hej där. Vad gör ni? Njuter långhelg? Här hemma klappar vi i händerna åt att regnet höll sig borta igår, så att mannen kunde ta semester från de små och ägna sig åt våra äldre och funktionsvarierade en stund. Äntligen!
Äntligen väder som var lagom fint för att vara ute och spela i. I paviljongen satt de äldre, och några stod ute på balkongen. De andra hade sina uteplatser att slå sig ner i en stund och njuta vår- och sommarsånger från mannen och hans bästa vän gitarren.
När han kom hem berättade han osannolika saker, som att en hund hade lagt sig i ett skogsbryn en bit bort, så där gulligt med huvudet mot framtassarna, och stannat helt lugnt och stilla för att lyssna på ett par låtar. Va? Hur kan sådant ens hända?
Och sedan kom en parvel förbi, nåja en ung man i alla fall, en skolkille, en som också stannade upp för att lyssna en bit bort. Sedan sa han att han kände igen mannen, aha en elev på en skola en bit bort. Och han ville höra en knasig grej som mannen brukar spela för de små ibland - och det fick han. Ibland är verkligheten verkligen mera osannolik än sagan.
Själv skumläste jag igenom Värsta bästa nätet under en kafferast igår. Fatta hur hemskt kidsen har det där ute på nätet? Mest bra förstås, men att de utsätts för så mycket mobbing, missunnsamhet och obehagligheter, även från obehagliga - så kallade - vuxna.
En bok alla borde läsa, tänker jag. Ska läsa den noggrannare sedan och fundera vidare över om det inte borde finnas ett särskilt internet för bara snälla personer med snälla intentioner. Snälla personer av alla sorter och slag och ålder och kön. Lite så. White net? Nej, det låter inte bra. Pink net? Som en frisk och rosig rosenrabatt. Rainbow net? Som daggvått gräs och nymornade tankar. Fast det kanske blir i präktigaste laget?
Och hur skulle alla vi snälla kunna motstå trycket från - eller se skillnad på - de andra? Det är väl det som är vår gemensamma akilleshäl? Att vi inte alltid är så bra på att skilja agnarna från vetet? Vi vill ju så gärna se det goda i alla, menar jag. Därav alla våra minnesbetor på alla våra näsor. All teoretisk smisk på våra rara tangentbordsfingrar. Det där tål att tänkas vidare på och runt.
Allvarligt talat, så är nog min bästa reflektion hittills, i samband med Maria Dufvas nämnda bok om unga och deras internetvanor och beteenden, samma reflektion som jag brukar göra angående många vuxna och dito: Att man måste ha ett annat liv också. Man måste ha ett flödigt, fullödigt liv IRL. Det vet alla vi som levde långt, långt innan internet ens fanns. Man måste ha perspektiv och alternativ. Man måste förstå att livet pågår inte bara på internet, och att inget står och faller i ens enskilda liv, på om facebook och twitter, och allt annat som de ungas plattformar heter, fungerar. Fast det där kan förstås vara svårt att förstå - när vissa presidenter inte ens verkar göra det...
Här hemma har vi börjat läsa Den amerikanska flickan. Eddie. Lite lustigt att huvudpersonen i förra boken - Min nutid - hette Ed. Ska bli spännande att lära känna Eddie och Monika Fagerholm. Får se om vi fortsätter att högläsa den eller inte. Vissa böcker passar ju bättre än andra att högläsas, hoppas att den här gör det. En riktig tegelsten är den i alla fall, nästan femhundra sidor. Önskade mig ju böcker som inte tar slut, och här har min önskan nästan gått i uppfyllelse.
Mannen håller på med ett korsord på Pang i bygget-tema och jag har skrivit en del ett igen. Suprise liksom! Hehe. Kanske får ni ta del av den, kanske inte. Den blev rätt kass, fast kul. Jag skrattade så jag höll på att kikna när jag skrev den. Och värre blev gapflabbet när jag skulle läsa upp den kladdiga kladden för mannen. Han skrattade inte. Eller jo, det gjorde han nog, fast det hörde inte jag bakom mitt asgarv. Han undrade om det var meningen att det skulle vara en parodi? Eller om det bara blev så? Ja, det kan man ju undra. Ibland lägger sig orden, meningarna och innehållet i bakhåll för en. Som om de vill hoppa fram och ropa: Suprise!
Hoppas ni har det bra. Sköt om er.
<3
/helena
ps Nej. Jag har inte glömt ett l. Det ska stå maskrosbad. Såg ett barn göra det igår. Eller ta ett sådant. Liksom göra ett djupdyk med näsan före ner i det enorma, gula havet. Plums bara! Såå underbar syn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar