Äsch. Tyckte det var lite trist att jag nästan bara klagade på politiken idag, men ibland lackar jag seriöst ur på egoismen och bortskämdheten som finns i vår del av världen - den, på så många sätt, resursstarka. Bara för att ta ett högaktuellt exempel: Vi har vacciner, bra sådana, och här i den rika delen av världen väljer människor bort att ta dem.
Sedan har vi alla de länder där knappt en handfull procent har vaccinerat sig, på grund av vaccinbrist. Och nu står vi här med ytterligare en mutation. En av många. En som vi kanske hade kunnat förhindra, om vi fördelat vaccinerna mer jämt över världen. Från början. Om vi inte börjat bry oss om andra, när vi själva fått det vi ville ha. Fy f-n, säger jag bara, om den egoismen. Så fruktansvärt cyniskt, nästan som ett medvetet folkmord.
Vad var det jag sa? Skulle jag säga om jag hade hybris. Men vi kan väl säga så här istället: Vad var det WHO sa? Och många andra kloka och insatta medmänniskor? Håhåjaja.
Jaja. Det här skulle ju vara ett positivt inlägg. En liten blomma ville jag ändå bjuda på en sådan här högtidlig och speciell dag. Varsågoda. Ett helt litet träd blev det. Till vår nya statsminister (för det är väl på riktigt den här gången, va?).
Till Magdalena Andersson:
Ett brokigt träd. Ett vackert och starkt och skört och underbart träd. Men glöm aldrig att vi bara är ett enda litet träd bland många många andra i världsskogen.
Lycka till då. (Det kan hon behöva, eller vad tror ni?)
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar