Tiden mellan löven och stjärnorna. Lövens sista färgglada suck som ger plats för de förväntansfulla stjärnorna.
Snart får vi tända det första ljuset, ni vet. Men innan dess ska vi tända ett ljus för alla som vi saknar. Alla.
Och jag tänkte visa er ett axplock från vår helg. Hittills. Ett mysigt axplock fyllt av liv och rörelse och stilla reflektion. Lite huller om buller. Här får ni hänga med i det oredigerade, men hyfsat välstädade. Ett tips för att göra städningen roligare, att som jag här ovan, mest ha fina saker att damma. Som retro-fotot med ett av mina absoluta favoritmotiv på.
I skrivbordshörnan ligger saker på vänt. Ett tomt knäckebrödspapper, igen? Jo då, på andra sidan har jag kluddat lite, igen. Kanske kommer bilden där under skannas in och bli illustration till en liten saga som jag skriver på. En saga till er, och era små. Så kan det nog bli, så småningom.
Och mannen har börjat med nästa del i vårt gemensamma bildprojekt, det med miljöperspektiv, ni vet. Han lägger grunden med blyerts, och jag lägger finish med färg och struktur och viss collage-teknik. Kul ju. Vi är inne på vår femte bild nu, eller sjätte, lite beroende på hur man räknar. Ser verkligen framemot att sätta penseln i den här.
Green love? Alltid!
Även om det är mycket gult ute nu. Gult är inte fult. Aldrig.
Litterärt godis som sällskap i läsfåtöljen? Självklart.
Men först mat såklart. För er som är som mannen och jag - i ständig tidsnöd för att hinna med det vi vill hinna innan, ja, innan det inte finns någon mer tid kvar att måla, pussas, umgås, spela scrabble, spela och sjunga, lära oss allt mellan himmel och jord (och försöka lära det vidare) om viktiga saker som det som hänt, och det som händer här och nu, och det som måste hända för att de som kommer efter oss ska ha kvar någon liten god och grön planet att leva på - och inte numera prioriterar att stå vid spisen mer än max en halvtimma åt gången, för er kan jag rekommendera färdiggräddade pannkakor.
Huh? Jo, det är kanske inte det mest miljövänliga sättet att laga mat på, men definitivt ett prisvärt och gott alternativ. Köp färdiga pannkakor och förvandla dem sedan efter tycke och smak. Som här med fyllning och smältande härlig ost inuti. Bara att värma/"grädda" hoprullade i ugnen en lagom god stund. Eller värm dem som de är bara, och lägg fluffig grädde och välsmakande sylt uppe på. Mmm.
Annars då? Jo, jag la navel i scrabble och mannen la stall, så vi börjar kanske närma oss jul ändå. Sedan såg vi en väldigt bra och engagerande film. Om en väldigt intressant och engagerad människa. Den ska vi nog prata mer om någon gång här framåt, tror jag bestämt.
Hoppas ni också har det bra.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Som att bo i en levande dikt. Minns ni att jag brukar säga det ibland, och till och med har skrivit en eller annan dikt om det? Jo. Ibland går det förbi så mycket poesi att jag bara vill gråta. Av glädje och tacksamhet.
Som igår. När solen bestämde sig för att göra en efterlängtad framryckning och lät allt bli lite vackrare och skönare att vistas i.
Där kom hunden med sin husse, för han måste ju rastas förstås. Och där tränade någon kondition och armstyrka genom att köra rullstolen upp och ner för backen. Någon annan stavade sig fram genom sin promenad.
Någon kunde inte riktigt låta bli att ta ett par danssteg, för att mjuka upp asfalten och mungiporna.
Rullatorn verkade lättare att rulla när solen såg på. Som om hjulen blev oljade av ljus, om ni förstår. Hon strålade där hon gick.
Och alla de små, som passade på att bli gungade en stund. En och annan vuxen kunde förstås inte bara titta på, utan tog sig en tur i gungan också. Fint så. Och alla papporna som leker med sina små. Mitt hjärta blir alldeles varmt av alla pappor som springer, klappar händer, hejar på, lyfter upp, finns där.
Sedan var det en morfar också. Eller farfar. Med en liten liten. De spelade boll. Och jag tänker att det nog spelar roll, i ett barns liv, att någon står i mål och sedan låtsas missa att rädda bollen. Heja morfar! Och farfar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar