Fem särskilt fina - knorr i advent

Då var det äntligen dags - advent. Första veckan i advent är här, och vi firar det med en Fem särskilt fina.

Låt oss titta närmare. Här är vintage-stjärnan som lyser helt utan egen ljuskälla. Garnet glänser i sig självt.

En sån sötnos. Lille gris. Om du frys, och allt det där fina som bästa Astrid L skaldade en gång. Den här är dock av glas, därför mera van vid att bli upphettad, kan man tänka. En massa gånger - som i glasmassa?

De här ljusmanschetterna alltså. De har ni sett många gånger, för de åker alltid fram vid den här tiden. Tycker så mycket om dem. Pärlorna, som små snöbollar. Ser ni vilket gediget arbete som gjorts för att fästa dem? Tunga är de, av all metalltråd som flitigt arbetats runt runt för att få snöbollarna på plats. Använder dock väldigt sällan ljusmanschetter, men de här är fina som de är, de behöver inga ljus. Bara att låta dem agera rara vinter-prydnader on their own, så att säga.

Små blommor på en enstaka kopp att ha...tja, varför inte en blomma i? Faller ofta för ensamma saker så här, blir inte alls lika till mig om jag hittar en hel uppsättning av något. Men om jag ser en enda kopp, eller två, då vill jag genast sätta igång en räddningsaktion. 

Men vi måste titta under också, för jag kommer aldrig ihåg vad den här dekoren heter, även om jag naturligtvis vet att själva porslinskoppen kommer från Gefle. Vad är det den heter nu då? Någon som kan? Inte? Okej då, det är, som sagt, ett lite krångligt namn att minnas - Mantilj. Krångligt, men mest vackert. (Och spanskt, för det är ofta i Spanien vi hör talas om en mantilj. Ett slags kvinnligt tyg, ofta i spets, att pryda sitt hår med till fest.) 

Ljussläckaren. Praktisk och vacker i ett. För att nå, har den en arm. För att vara till hands, har den en rundad upphängningskrok. För om det är något som är ännu viktigare än att tända de förväntansfulla adventsljusen, så är det ju att komma ihåg att släcka dem.

Det var det. Fem små vintage-saker i ett nytt sammanhang. Tycker de verkar trivas riktigt bra tillsammans.

Vi slutar väl på topp - med knorr där bak! Tycker den runda avslutningen på glasljusstaken med tryne och glada öron är helt oslagbart enkel och kul. Knorr knorr, på er.

Och sköt om er.

<3

/helena

ps Vi kör ingen uppradning, det känns inte som att det behövs. Ni vet ju ändå att allt är köpt second hand någon gång. Eller ärvt, som stolen. Stolarna, de är fyra. Två av dem målade jag om för över tjugo år sedan. Sedan dess har de varit klädda i lite olika mönster. Här är det två kuddöverdrag (fyndade i välgörenhetsaffär, i stort sett i perfekt skick, en gång i tiden) som bara dragits över den gamla dynan. Väldigt smidigt när man vill byta utseende på dem, och när de ska rengöras/tvättas förstås.