Och en solkatt!

Mulet. Helt mulet. Grått. Inte en soltimma. Inte en solstrimma. Jo, en enda solstråle kastade sig upp på köksväggen. Och jag kastade mig över kameran! Kan väl inte vara en slump att solkatten som hoppade från ett fönster mittemot och landade vigt här hos oss, valde att stanna och spinna just över tallriken som talar om att det bara finns en jord: Only One Earth. Det kan väl ändå inte bara vara en slump? Eller?

Sedan är det ju en annan sak att jag just i detta nu planerar att ta ner den tallriken. Va? Är klimatengagemanget över nu? undrar säkert näsvis läsare. Nej, självklart inte. Men advent ska upp. Och julen ska upp. Men sedan får den säkert komma upp igen, tallriken. För nästa år fyller den femtio år. Alltså borde den få hänga uppe hela nästa år också, minst.

I ärlighetens namn var det precis här solkatten lade sig till rätta, en kort kort vila bara innan molnen dolde den för världen igen. Här över den loppisfyndade lilla tavlan sträckte den enda glada solstrålen ut sig. Och det är väl som det ska, tänkte jag. 

För det här är förmodligen en lokal (hobby-)konstnär som har förevigat ett lika lokalt motiv. Och det är ju ändå så vi måste jobba:

Tänka globalt, alltid. Dela och råda och rådfråga och samarbeta och visa vägen och bli lotsade ibland. Hjälpa och bli hjälpta. Om och om igen. Finnas där för varandra.

Och:

Jobba lokalt. Sprida våra kunskaper runt oss, likt ringarna på vattnet - eller hoppande solkatter - och på så sätt ändå landa med båda tassarna i det globala. Oavsett om det gäller utsläpp, vaccin eller bevarandet av solkatter och andra utrotningshotade arter.

Sköt om er.

<3

/helena

ps 

Titta, jag har fixat en målad krans till! På baksidan av ett redan använt papper till. Jodå. Men det här är förstås en aning fusk. Så här...

...ser den ut egentligen. Utan filter och tjafs. Helt naturlig i lagom mulet novemberljus. Fint nog. Vi får väl se hur den ser ut när allt torkat. Den här gången tänker jag inte klippa bort något mer innan den legat till sig. Men...

...lite digital effekt kan vi väl ändå få unna oss? Så här en alldeles vanlig, lagom mulen - och klart hoppfull - dag i november.